Stäng
december 6, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Claudio Bresciani/TT

Kan vi inte ändra systemet måste vi ändra på läkarna

De senaste åren har andelen personer som nekas sjukpenning av Försäkringskassan ökat betänkligt. Politism har skrivit om det i flera artiklar i år.

Fler söker också hjälp från sina fackförbund när de får avslag de upplever som orimliga eller till och med omänskliga.

I tidningen Arbetet berättar Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd, att antalet ärenden om sjukpenning och sjukersättning redan efter årets första tio månader fördubblats jämfört med hela 2016.

Orsaken är att Försäkringskassan gör allt hårdare bedömningar. Vilket i sin tur är en konsekvens av att regeringen pressar dem med sitt mål om färre sjukskrivningsdagar. Att de jobbar för att färre ska vara sjuka är förstås oerhört bra. Men om verktyget blir fler avslag snarare än en friskare befolkning är det ett hänsynslöst misslyckande, vilket även LO nyligen påpekade.

Kanske finns hopp om förändring när Högsta Förvaltningsdomstolen nu meddelat prövningstillstånd i två mål som handlar om att bedöma den försäkrades arbetsförmåga. En ny bedömning ska göras av vad som kan anses vara ”nedsatt arbetsförmåga” i relation vad som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.

I klartext betyder det att domstolen tittar på om Försäkringskassan är för hårda i sin bedömning och sin syn på vem som faktiskt klarar av ett vanligt jobb utan större anpassning. Domen kommer med all sannolikhet nästa år och kanske kan leda till något bra.

Men en annan del i sjukskrivningsprocessen har också blivit mer och mer central.

I väldigt många fall avgörs nämligen människors öde nästan uteslutande av hur läkarintyget är formulerat.

Försäkringskassan tycker ofta att sjuka människor kan jobba enbart för att den sjukes läkare inte varit tillräckligt utförlig, tillräckligt exakt och tillräckligt inläst på precis de delar som Försäkringskassan bestämt sig för ska vara viktigast. Även domstolarna fäster enormt stor vikt vid läkarens formulering.

Svårt sjuka människor får alltså ofta avslag enbart för att formuleringarna inte anses duga. Det är ett omotiverat men utbrett underkännande av läkarnas kompetens och bedömning. Att läkaren anser den sjuke vara sjuk avfärdas för att anteckningarna inte räcker. I kläm hamnar förstås redan utsatta människor som nu också blir av med sin sjukpenning.

Förändras inte systemet måste vi alltså tänka om och förändra hur vi agerar inom systemet.

Om regeringen, Försäkringskassan och domstolarna har en stenhård linje måste den mötas. Om inte läkarnas bedömning längre anses vara giltig måste läkarintygen skrivas på ett nytt sätt.

I så fall bör nya krav ställas på alla yrkesverksamma läkare, alla måste vidareutbildas för att kunna skriva intyg på ett sätt som accepteras i den svenska välfärdsapparaten.

Då skulle behovet av kompletteringar, som kostar Försäkringskassan en massa pengar och läkarkåren en massa tid, minska. Dessutom skulle sjuka få sin sjukpenning.

Problemet är förstås att det inte borde vara nödvändigt. Läkarnas bedömning är ju densamma. Det är bara det att ingen tar läkarna på allvar längre, om de inte använder exakt de ord som systemet för tillfället kräver.

Men om den svenska välfärden ska fungera för de som behöver den som bäst måste ju något göras. Och hellre skola om proffsen än att ge upp.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler