Stäng
juni 27, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Fort ska det gå. Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Kan vi enas om att låna till höghastighetstågen?

Frasen ”låna till investeringar” har upprepats som ett mantra av stora delar av vänstern och arbetarrörelsen under de senaste åren. Även av oss Politism, förstås. Inte minst för att det varit så oerhört gynnsamma villkor för lånefinansiering. Men också av den enkla anledningen att ett samhälle måste rustas för framtiden:

När man bara håller hårt i plånboken och vägrar lånefinansiera blir bristerna i samhället fler ju längre tiden går. En investeringsskuld byggs upp gentemot medborgarna: Tågen fungerar inte som de ska, bostäderna räcker inte till, underhåll av vägnät, elnät, kollektivtrafik och andra viktiga samhällsfunktioner blir eftersatt.

Det blir lite som om en bostadsrättsinnehavare skulle strunta i att låna till lagning av en liten vattenläcka, för att man inte vill göra affärer på kredit. Medan man försöker spara ihop pengarna hinner läckan bli så stor att kostnaden är oöverstiglig.

Det där har vänstern fattat i hundra år. Ibland hakar högern på. Som när ledarskribenten PM Nilsson i Dagens Industri visar hur det svenska samhällsbygget klokt nog ofta fått vila på lånefinansiering – och hur vi också bör finansiera höghastighetsbanan på samma sätt:

”En så stor och ny investering som en höghastighetsbana måste ha en helt egen budget som inte tränger ut allt som måste göras ändå. Problemet är att ingen regering vill ta den smällen själv, vilket är helt rationellt. En anläggning som ska användas i 100 år ska inte betalas av en enda skattebetalargeneration. Återstår lån. Tillfället är extremt gynnsamt. Riksgälden kan låna på 30 år till 1 procents ränta.”

PM Nilsson har helt rätt, och höghastighetsbanan är den typ av framtidsprojekt som politiken måste våga ta sig an när klimatvänligt resande ska ersätta klimatförstörande bilresor och transporter.

Regeringen Löfven har satt en ära i att nå blocköverskridande överenskommelser och en investering på hundratals miljarder kan knappast ros i land utan bred enighet. Därför får man hoppas att Nilssons förslag om ett statlig bolag för höghastighetsjärnväg blir verklighet.

Det vore – ursäkta klyschan – bra för Sverige.

Sök på Politism.se