Stäng
april 25, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Lars Pehrson/TT

Kan byggarbetarna lita på att det blir bättre nu?

Förra veckans Uppdrag Granskning om byggjobbarnas villkor väckte raseri hos de flesta som tittade: Så här får det inte gå till. Här går gränsen. De som tidigare undrat vad Byggnads menar med sina rop på ”ordning och reda” på arbetsmarknaden fattade plötsligt.

Men bland en del av byggarbetarna infann sig också känslan av vanmakt. För de har ju vetat om att det är såhär det går till hur länge som helst.

Den som lyssnat på dem, på facken eller på LO-TCO Rättsskydd har fått höra om hur en exploaterad arbetskraft med usla löner och villkor byggt hus efter hus i Sverige.

Reportaget handlade om Mall of Scandinavia, men SVT hittade också folk som jobbade för usla löner på bygget av Nya Karolinska. Tidigare har det visat sig att självaste Skatteverket byggdes av svartjobbare. På mindre projekt, som kontrolleras sämre, är det ofta ännu värre, vilket illustrerades på ett fruktansvärt sätt i reportaget ”Mannen på taket” för några år sedan.

Såhär ser det ut och de som jobbar i branschen ser inget slut. Uppgivenheten lyste igenom också i Uppdrag Granskning.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) säger till SVT att hon nästan blir förbannad när hon hör att det inte skulle gå att med lagar och avtal värna den svenska modellen även på en globaliserad arbetsmarknad. Det är förstås en bra inställning. Och bra är också att hon säger sig vilja se skarpare lagstiftning på området.

Men det enda som räknas är leverans. Vi måste till exempel ha lag om att kollektivavtal är ett krav – i hela entreprenörskedjan – vid offentlig upphandling (ett område där regeringen faktiskt lovat en del).

Regeringen måste också våga gå emot EU i frågan om arbetsvillkor, löner och kollektivavtalskrav. Är det något som hanteringen av flyktingkrisen lärt oss om unionen är det att man visst kan göra som man vill, oavsett om EU har en annan uppfattning.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se