Stäng
december 11, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Synagogan i Göteborg kärleksbombas efter lördagskvällens attack. Blommor och pappershjärtan sattes upp på grindarna till byggnaden. Foto: Nora Lorek/ TT

Kampen mot antisemitismen är allas ansvar – alltid

I lördags utförde ett antal män ett brandattentat mot synagogan i Göteborg. Brinnande föremål kastades mot byggnaden men elden nådde aldrig själva synagogan och ingen skadades. Som tur är började det ösregna nästan samtidigt som attacken genomfördes, vilket gjorde att branden avtog ganska snabbt. Tre män i 20-årsåldern har anhållits för mordbrand, två på sannolika skäl och en på den lägre misstankegraden skäligen misstänkt.

Vi vet ännu väldigt lite om gärningsmännens motiv, förhoppningsvis blir det tydligare under de närmaste dagarna. Men en attack mot en synagoga är med all sannolikhet rasistiskt motiverad, och vi vet att antisemitismen visat sitt fula tryne fler gånger den senaste veckan. Under en demonstration i Malmö i fredags, en protest mot att Donald Trump erkänt Jerusalem som Israels huvudstad och bestämt sig för att flytta den amerikanska ambassaden dit, ropade demonstranter att de ”ska skjuta judarna”. Att brandattentatet mot synagogan i Göteborg kommer i anslutning till ilskan mot Trumps erkännande gör också att det är svårt att tro att det inte finns en koppling.

Det här är i så fall inte första gången kritik mot Israels ockupation transformeras till ett vidrigt rasistiskt hat mot judar. 2014 såg vi hur synagogan i Malmö vandaliserades och utsattes för stenkastning – även den gången relaterat till Israel-Palestina-konflikten.
– Så brukar det vara när det blossar upp oroligheter i Mellanöstern, konstaterade Fred Kahn, ordförande för judiska församlingen i Malmö, då.

Det är så rasism tar sig uttryck i sin allra rakaste och tydligaste form: En hel grupp kopplas ihop med en politisk uppfattning, en värdering eller en agenda enbart för att de har samma religiösa eller etniska tillhörighet.

Den här rasismens permanenta närvaro – och särskilda uppblossande i relation till konflikten Israel-Palestina – är väl dokumenterad under lång tid. Uppdrag Granskning gjorde 2015 ett uppmärksammat och drabbande program om judehatet och rapporterna om antisemitiska hatbrott i bland annat Malmö är många.

Den judiska gruppen i Sverige och Europa är en måltavla från flera håll. Vid sidan om det tidigare nämnda har flera av terrordåden i Europa de senaste åren varit antisemitiskt motiverade. Lägg till den växande mobiliseringen från nazister i Sverige, där NMR nyss tågade med bilder på bland annat kända svenska judar och skanderade ”folkförrädare”, en grupp de tycker ska hängas. Vi har också sverigedemokrater som talar om att judar inte kan vara svenska och att judarna kontrollerar media. Addera slutligen de regeringar, fler och fler, som likt den ungerska försöker vinna val på judehat.

Att många svenska judar är rädda i dag, och att vissa drar sig för att bära religiösa symboler, är därför inte så konstigt. Men det är likafullt ett monumentalt samhälleligt misslyckande, ett svek. Antisemitismen får aldrig bortförklaras eller relativiseras – och kampen mot rasismen måste vara allas vårt ansvar, alltid.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se