Stäng
januari 15, 2017
Nioosha Shams, skribent
Nioosha Shams.

”Jag ska övertyga mig själv och alla jag älskar om att vi är tillräckliga”

”To be soft is to be powerful”, skriver Rupi Kaur.

Och jag är mjuk som den mjukaste kudden på IKEA, den man håller kvar i extra länge och så gärna vill ha men till slut slänger tillbaka för att den är för dyr. Min mjukhet är som ett experiment på naturkunskapen i sjuan, en kemisk reaktion som rinner över glasbägaren, väller ut över kanterna. Den är oändlig som självaste universum. Så varför känner jag mig totalt maktlös?

Jag letar i timmar efter ett par nya jeans. Länsar varenda affär som finns utan att lyckas. Ansiktet i spegeln blir tröttare för varje nytt omklädningsrum det vistas i, benen blir till spagetti i det tolfte omklädningsrummet och magen är densamma, oföränderlig. Inte det här paret heller. Inte den här dragkedjan som fastnar halvvägs eller den knappen som inte ens är i närheten av att kunna knäppas. Men det är okej, säger jag till mig själv. Det är okej, de här jeansen är helt enkelt inte sydda för mig.

Har tydligen växt en storlek sen sist jag köpte trosor också. Men det gör inget, eller? Jag hittar nya trosor i min nya storlek. Tyg som är mjukt mot huden, vem bryr sig om vad det står på lappen där bak. Vem fan bryr sig, väser jag till spegeln mitt emot. Att M har blivit L har blivit något annat, det gör mig absolut ingenting.

Hittar ständigt nya strategier för att skjuta bort de ettriga tankarna om att det är mig det är fel på. Tar bilder på mina mjukheter och visar dem för 954 personer, låter deras snälla ord skölja över mig som en varm dusch. Jag sätter de felaktiga tankarna i långa korsförhör för att bevisa att de ljuger. De blinkar för många gånger och skruvar på sig, enligt internet är det tydliga tecken på lögn.

Jag viftar bort de – som jag nu fastställt – lögnaktiga tankarna och fokuserar i stället på hennes händer i mina bakfickor. På hennes mun som talar sanning när den säger att min kropp är perfekt. Hennes ord leder mig på rätt väg, färgar av sig på hela min existens och funkar som något sorts tillfälligt motgift mot självhatet. Hon gör det lite lättare för mig att hålla fast vid det jag vet med säkerhet och glömma det jag bara tror ibland.

I dag har jag bestämt mig. Jag ska slänga iväg alla kläder som blivit för små, kanske bränna dem på bål till och med. Radera alla spår av dem och aldrig mer säga ”en dag kanske de passar igen”. Hädanefter ska jag bara köpa kläder i rätt storlek. Jag ska blunda när jag går förbi planscherna i tunnelbanan, de som rubbar balansen jag byggt upp för mig själv. Kanske kan jag kasta mentala färgbomber på dem, så de inte går att se längre. Kanske kan jag fantisera tillräckligt hårt så att ni andra också slipper se.

Jag ska övertyga mig själv och alla jag älskar om att vi är tillräckliga. Klottra ner varenda vägg och bänk och tunnelbanevagn i hela staden med budskapet att mjukhet är makt. Ställa mig med en metaforisk megafon mitt i vardagsrummet och ropa ut att det inte är något fel på oss, så högt så att ingen kan missta det jag säger för något annat.

Såhär är det, mina mjuka systrar – och det här är en absolut sanning: om att vara mjuk är att vara mäktig, så är vi mäktigast i världen.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler