Stäng
juli 30, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
En flicka vårdas för de skador hon fått när Israel bombat skolan hon befann sig i på onsdagsmorgonen. Många hade inte samma tur som hon utan dödades i attacken. Foto: Khalil Hamra/AP/TT

Israel angår den svenska regeringen

Israels attacker mot Gazas befolkning fortsätter varje dag och förutom några korta eldupphör har våldet slagit mot Palestina konstant sedan den sista juni. Närmare 1 200 palestinier har i skrivande stund dödats i flyganfallen och under markinvasionen. En förkrossande majoritet av dem är civila, flera hundra är barn.

Om det israeliska våldet syftar till att slå ut Hamas och skona civila måste den israeliska armén vara en av historiens mest misslyckade och allra mest inkompetenta.

En avgörande del i Israels krigsretorik handlar om att de är ägnar sig åt självförsvar och att de är återhållsamma. ”Ofattbart återhållsamma” till och med, menade Ron Dermer, Israels ambassadör i USA, och föreslog att Israel tilldelas Nobels fredspris för sina attacker mot befolkningen i Gaza.

Argumentationen för det israeliska agerandet vilar alltid på att Israel är ”mellanösterns enda demokrati” med oklanderliga relationer till väst, en välorganiserad rättstat att lita på och att de bara ägnar sig åt våld när de tvingas till det.

Detta samtidigt som det, i sin vardag, är ett land med apartheidlagar – olika regler för olika folk. En nation som fängslar människor utan att ställa dem inför rätta.

Israel är ett land som förbjuder människorättsorganisationer att namnge några av de dödade barnen i radio.

Israel är ett land som grep och utvisade Aftonbladets ledarskribent Somar Al Naher när hon för några år sedan reste dit med Palmecentret, enbart för att hon är född i ett arabiskt land.

Somar Al Naher är inget undantag. Ett annat exempel är författaren och skribenten Shora Esmailian, som bland annat skriver för Dagens Arena. 2005 stoppades hon och greps av israelisk säkerhetspolis på en flygplats i Tel Aviv, enbart för att hon varit aktiv inom solidaritetsrörelsen med Palestina.

I november förra året stoppades fyra andra svenska demokratiaktivister på flygplatsen i Tel Aviv, precis som Somar Al Naher på besök med Palmecentret.

Och i juni i år greps ännu en svensk på väg in i Israel när läkaren Roya Hakimnia, som skulle resa till Palestina för världens största medicinska studentorganisations räkning, stoppades. Hakimnia förhördes i 16 timmar innan hon deporterades till Sverige.

Svenskar har också rest med Ship to Gaza för att bryta blockaden – bara för att se sig attackerade av israelisk militär. Nu rustar Ship to Gaza för en ny blockadbrytande resa.

Detta är bara några få enskildheter som visar på hur den israeliska demokratin ser ut i vardagen också i relation till Sverige och svenska besök. Detta är ”normaliteten”. Det är viktigt att hålla i huvudet när man diskuterar Israels agerande i krigstid.

Vi ska vara tacksamma att folk, trots alla risker, ändå reser till Gaza. Utan närvaron hade vi vetat oerhört mycket mindre och inte bara journalisterna spelar roll. En av de organisationer som vittnar mest om brutaliteten och som kanske har störst trovärdighet är Läkare utan gränser, vars berättelser via facebook och twitter ofta är fasansfulla.

I dag rapporteras på morgonen om minst 32 dödade hittills under onsdagen. 20 av de döda befann sig i en av FN:s skolor, som används som ett härbärge för människor som skadats. Viktiga palestinska krafter försöker nu ta över förhandlingsinitiativet från Hamas, en önskvärd utveckling som försvåras för varje nytt civilt dödsoffer.

Även i det israeliska parlamentet Knesset finns krafter som vill ha eldupphör, vapenvila och förhandlingar. Men där finns också åtskilliga extremister som söker en slutgiltig lösning, som vill utplåna eller fördriva hela det palestinska folket.

Aylet Shaked, som representerar partiet Judiskt Hem, har slagit fast att alla palestinier är fienden. Hon skriver också på sin facebooksida att hon vill se blod på de stridandes mödrar, att hon vill se deras hem jämnas med marken, så att inte fler ”små ormar” ska växa upp där.

Den israeliska demokratin är på intet sätt en normal demokratisk stat.

Medan de rödgröna oppositionspartierna nu har en ganska bra linje, där de olika partiernas viljor är förenliga med varandra, är statsminister Fredrik Reinfeldt fortfarande tyst om Israel och Palestina. Partiledarna för Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna tycks ha gått under jord i sin iver att slippa ta ställning.

Det är en sorglig syn, den svenska regeringen, och hur den låter landet representeras enbart av Carl Bildts svajiga twitterkonto.

Detta trots att Palestinafrågan inte bara engagerar många i Sverige utan att den bristande demokratin i Israel också gång på gång drabbar svenskar som reser dit för att hjälpa.

Sök på Politism.se