Stäng
november 6, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling. Foto: Janerik Henriksson / TT

Inget ändras av moraliserande över Östlings skatteupplägg

– Vad fan får jag?
Så säger Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling i en intervju med SVT.

Frågorna handlar om hans privata skatteplanering, där han placerat en del av sin stora förmögenhet på Malta och i Luxemburg för att undvika att betala skatt i Sverige.
– Det är köer, köer, köer, säger Östling och säger att det inte är mycket han får för pengarna.

Han berättar också att han börjat med skatteplaneringen inspirerad av några polare. ”Det är alltid någon som håller på”, säger han.

I sociala medier hånas, försvaras och kritiseras Östling. Alla politiska läger intar en förväntad position. Och nog finns det anledning att påminna Svenskt Näringslivs ordförande om vad han får. Till exempel har han personligen fått två universitetsutbildningar finansierade av skattepengar. Dessutom har den svenska staten gått in med 11 miljoner euro i utbildningsstöd till Scania under den tid då Leif Östling var VD för bolaget. För att nämna något.

Östling har i dag gått ut och rättat sig själv och skriver i ett uttalande att det var ”slarvigt uttryckt”.

Men visst har han rätt i att det också är ”köer, köer, köer” emellanåt. En insikt som dock aldrig fick honom att kritisera hundratals miljarder i skattesänkningar, när högern styrde. Bara konsekvenserna av det, alltså.

Finansminister Magdalena Andersson (S) hör till dem som omedelbart kritiserat Östlings uttalanden. Och hon gör det i skarpa ordalag.
– Det vi ser är en global finansiell elit som tycks lägga mycket tid och kraft och pengar på att undvika betala skatt. Det är farligt, för det undergräver tilliten i våra samhällen, säger hon till SVT.

Exakt så ligger det till. Och det är bra att hon säger det.

Problemet i fallet Östling är att han inte gjort något olagligt. Man får göra som han gjort. Det är därför rätt meningslöst när Andersson också säger att det finns ”en moralisk del i detta”, när Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson säger att han tycker att det är ”dåligt och moraliskt fel” eller när Moderaterna säger att de vill ”stärka skattemoralen”.

Det är en idealistisk ingång som stora företag och mångmiljonärer omöjligen – varken i dag eller i morgon – kommer att förhålla sig till.

Jag vet inte om det är en typiskt svensk självbild, där vi tror att våra storkapitalister är en alldeles särskild sorts moraliska storkapitalister, eller om man bara försöker hitta något bra att säga till medierna.

Undandragandet av skatt hindras hur som helst inte med moral eller en önskan om anständighet. Bara genom regleringar och tydliga konsekvenser för den som går över gränsen kan problemet angripas.

Franske ekonomen Gabriel Zucman expert på skattesmitare och skatteflykt. I sin bok ”The hidden wealth of nations” redogör han för hur de gömda rikedomarna har vuxit med minst 25 procent de senaste åren och motsvarar åtta procent av världens hushålls finansiella förmögenheter.

Det handlar om totalt 54 000 miljarder kronor, när han räknar på det. Inte kattskit.

Han vill inte lösa detta genom att vädja till kapitalisternas och miljardärernas moral, utan genom konkreta politiska förslag:

Han vill se konkreta sanktioner (i proportion till de förluster banksekretessen orsakar). Han vill se ett globalt finansiellt register. Och han förordar en global skatt på finanskapitalet. Agneta Berge har skrivit mer om detta här.

Det är den typen av frågor politikerna bör diskutera nu. Och det är den typen av frågor vi journalister bör ställa till dem. Vad de känner när de rikaste, enligt SVT, undanhållit 30 procent (!) av den skatt de skulle ha betalat är mindre intressant.

Vad de vill göra åt det är en mycket mer relevant fråga.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler