Stäng
mars 1, 2016
Politism, redaktion
Foto: AP/TT

Imploderar galaxen om en Star Wars-karaktär är bög?

Som så många andra vars ungdom inträffade någon gång mellan 1977 och i dag, så älskar jag Star Wars, på ett ganska fånigt sätt.

Originaltrilogin har liksom alltid funnits med mig, som leksaker när jag var knatte, men mest av allt som filmer som tål att ses om oräkneliga gånger. Jag köade i timmar till en Star Wars-åkattraktion en gång när jag hade 40-graders feber, och jag dygnade utanför biografen när de digitalt restaurerade versionerna gick upp på bio (vilket verkar helt bäng nu).

Det slog mig aldrig på den tiden, att alla rollfigurer vars historia berättades var heterosexuella. Det finns knappt några homosexuella action-hjältar i dag, att det skulle funnits då hade känts otroligt (även om jag hade mina misstankar om Rancors läderbjörn till skötare).

Därför kunde jag inte låta bli att få lite glädjespritt av nyheten att JJ Abrams under en presskonferens antytt att Star Wars universum skulle kunna komma att innefatta homosexuella rollfigurer. Redan med The Force Awakens tog Abrams berättandet i en progressiv riktning genom att låta en kvinna och en svart man vara huvudrollerna, så utvecklingen känns kanske inte jättemärklig – men ändå lite glädjande.

Det tyckte såklart inte de engelskspråkiga konservativa nördmännen som i sedvanlig ordning tappade spelkulorna, för att någon annan en strejt man eventuellt skulle hamna i fokus någon enda gång.

När jag läser reaktionerna förs tankarna till nittiotalet när jag var ung och kom ut. Då var dessa åsikter vanliga, så vanliga att folk ofta sa det till en: Jag har ju inget emot bögar (*storsint*) så länge de inte viftar sin agenda i ansiktet på en. Det där viftandet kunde se ut lite hur som helst, det kunde vara att man kysste sin partner, gick hand i hand, eller helt enkelt inte ljög när en partner av det motsatta könet antogs.

Helt OK att du är den du är, bara jag slipper se, höra eller ens veta om det.

Denna gräns var den som ofta anfördes när någon hade blivit gaybashad; det var nog lite bådas fel, det tycks som att bögen provocerade, kanske till och med lite flörtig. Samma retorik lever och frodas i våldet mot transpersoner.

Så låt oss reda ut följande: Det finns en enorm vagina dentata i öknen, som om den slukar dig håller dig vid liv i tusen år, bara för att smälta dig långsammare. Det finns en hel planet full av gulliga små björnar som kanske kidnappar dig för att käka upp dig, men som också flätar ditt hår. Och det finns tusentals olika intelligenta raser spridda över hela galaxen.

Även om varenda jävla en av dessa skulle ha en binär tvåkönsmodell, vilket tycks högst underligt, är verkligen det konstigaste man kan tänka sig att två män skulle vara attraherade av varandra?

Någon kallar det ”checkboxing”, alltså att ge rollkaraktärer företräden endast för att kryssa i rutorna, uppfylla något slags politiskt korrekta kriterier.

Det är svårt att på allvar bli upprörd över dessa män. Det kommer alltid finnas folk som kämpar med näbbar och klor mot inkludering av andra än sina egna spegelbilder. De kommer alltid att ha fel och att framstå som hjon i efterhand.

Representation är ingen helhetslösning mot de problem som fött det samhället i vilka normerna skapas. Man kan inte få bukt med transfobin, rasismen, kapitalismen, patriarkatet eller homofobin bara genom att slänga in lite normbrytande i populärkulturen.

Men ibland avundas jag ungarna som växer upp nu, helt enkelt för att de vet att en transkvinna kan vara kampsportare, punksångerska eller modell. De har sett bögar sitta i riksdagen, göra grym hiphop och spela fotboll i de högre divisionerna. Att representeras är till viss del att normaliseras, och det är just genom att skriva in bögar och flator i manusen som vi slutar att kännas som kvothomos (se: Torchwood).

Om din fantasi kan ta dig till en tid för länge sedan i en galax långt borta, men inte till en plats där du kan känna dig bekväm med en flata som kan spöa dig med ljussabel, då är det din fantasi det är fel på.

Idén att populärkulturen finns till för att skydda en sorts ömtålig och bortskämd maskulinitet håller på att utplånas, och det är inte en dag för sent.

Tomas Hemstad.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se