Stäng
augusti 21, 2015
Politism, redaktion
Lobbyisten Göran Persson. Foto: Henrik Montgomery / TT

I Sverige är makten till salu

Frilansjournalisten Daniel Mathisen skriver om lobbyismen i Sverige, ett ämne han också skrivit en rapport om. Hos Skiftet pågår just nu en namninsamling som kräver regleringar mot lobbyismen.

Rosémingel i Almedalen, kampanjer om fördelen med privata välfärdslösningar eller en lunch mellan två tidigare kollegor. Lobbyismen har blivit så självklar att vi knappt reflekterar över den. Men kanske borde vi.

Den svenska lobbyismen är en mångmiljardindustri som utför tjänster åt mäktiga ekonomiska intressen för att påverka samhället i en viss riktning. Fyra av tio rikspolitiker går till lobbyistbyråer efter avslutat uppdrag. Tre fjärdedelar av riksdagsledamöterna har kontakt med lobbyister minst en gång i veckan. Samtidigt är Sverige är det land i västvärlden där lobbyismen är som minst reglerad.

Det luktar unket.

Antikorruptionsorganet Transparency international har länge riktat skarp kritik mot lobbyismens roll i Sverge. Avsaknaden av insyn för partibidrag, tak för politiska donationer, karantän för politiker som går till påverkansindustrin och register för lobbyister pekas alla ut som allvarliga hot mot demokratin. Bilden är skrämmande.

Den svenska lobbyismen är inte ett mysigt mingel på jämlika villkor, utan en organiserad maktfaktor som dikterar villkoren för politiken. Näringslivet tecknar “make it rain” när kärnkraft, privat vård eller marknadshyror ska säljas in. De klirrande roséglasen i Almedalen skyler allvarliga problem och risker.

I dagsläget är det omöjligt att veta var, när och hur politiker påverkas. Att vi accepterar att så mycket makt fördelas efter ekonomiska tillgångar är orimligt. I slutändan är frågan vad vi värdesätter högre: företags rätt att sekretessbelagda demokratiskt grumliga metoder, eller medborgarnas rätt att veta vilka som utnyttjar dolda kanaler till maktens innersta rum?

Lobbyisternas fria tyglar är i förlängningen ett hot mot demokratin. Den största skuggan faller över folkvalda som efter decennier av utredningar ännu inte reglerat en industri som mer än dubblerat sin omsättning de senaste tio åren. Utan lagar är risken uppenbar att den politiska och ekonomiska makten i värsta fall växer samman. Att Sverige saknar lagstiftning tyder antingen på politisk ovilja att reglera sektorn eller naivitet inför hur kapitalstarka intressen påverkar den politiska makten.

Alldeles oavsett finns det en uppenbar förlorare: medborgaren.

Daniel Mathisen.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se