Stäng
april 28, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Riskkapitalister som Harald Mix gjordes till kungar i alliansens Sverige. De fattigaste däremot fick se sina möjligheter krympa. Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

I alliansens Sverige skodde sig de rika på de fattiga

”Svenskarna har i genomsnitt alltså inte fått det bättre. Det rimliga vore då att den bredare medelklassen ligger på samma nivåer som 2007. Så är inte fallet, istället har vissa redan välbeställda grupper fått det bättre samtidigt som andra mindre välbeställda, för att inte säga fattiga, har fått det sämre.”

De arbetslösa och de sjuka. De fattiga. Arbetarklassen. Det är de som fått betala för medelklassen och överklassens ökande konsumtion när högeralliansen styrt Sverige under två mandatperioder. Det är ingen nyhet, och det är insikt som ledde till att alliansen tappade oerhört många väljare i det senaste valet. Det är därför de tappade makten.

Men bortom vetskapen om att det är därför pågår historieskrivningen av de åtta åren fortfarande. Jan Björklund vill gärna ge sken av att han gjorde allt rätt för skolan, trots att han uppenbarligen förstörde svensk skola och många elevers förutsättningar i grunden. Moderaterna vill gärna ge sken av att de minsann hade en politik som skapade jobb och pressade ner arbetslösheten, trots att siffrorna talar sitt tydliga språk: allianspolitiken misslyckades med detta. Centerpartiet vill inte kännas vid att de lämnade landsbygden i sticket, att de släppte miljöfrågorna. Kristdemokraterna vill ogärna gå med på att de faktiskt försvårade livet för pensionärerna.

Därför är det viktigt att ekonomer, forskare och journalister fortsätter göra upp med de åtta alliansåren. Och därför är ekonomistudenterna Emil Bustos och Elis Börjes genomgång på bloggen ”Vi har räknat på det här” så viktig.

Det är bara att sätta sig och läsa. Nu på en gång. Bums, ögonaböj. Så får vi hoppas att både politiken och väljarkåren lär av misstaget.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se