Stäng
juli 15, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Sasha Goldsmith/AP/TT

Hur skyddar man sig mot det här?

Ännu ett fruktansvärt terrorattentat skakar världen och det börjar bli en alldeles för vanlig mening att skriva. Listan är alldeles för lång. Bryssel, Ankara, Paris, Baghdad och Toulouse är bara några exempel. Nu också Nice, mitt under nationaldagsfirandet – precis när människor söker sig ut för att fira tillsammans, mitt i glädjen.

Den lastbil som körde rakt in i folkmassan längs strandpromenaden dödade minst 84 personer, och skadade ett hundratal. Flera av dem är mycket svårt skadade och svävar fortfarande mellan liv och död.

Känslan av hopplöshet drar in lika snabbt som sorgen. Hur skyddar man sig mot det här? Hur räddar man sig undan utan att isolera sig fullständigt?

Vi bänkar oss framför nyheterna. Vi twittrar och facebookar. Vi kollar att nära och kära är i säkerhet. Vi lyser upp byggnader i drabbade länders flaggfärger. Men det känns inte som att vi är på väg att lösa några problem.

I skrivande stund är väldigt lite känt om gärningsmannen. Motivbilden är oklar. Och vi lär inte heller få några riktiga svar eftersom attentatsmannen är död.

Sannolikheten att ISIL/Daesh tar på sig dådet är stor, det gör de gärna nuförtiden. Expertisen tror att vi kommer att se fler terrordåd med deras signatur i takt med att försök att bygga IS-staten faller isär. Om de faktiskt funnits med i planeringen eller har någon koppling till detta återstår att se.

I SVT:s Gomorron Sverige påminner terrorforskaren Hans Brun om att terrorn ofta syftar till att provocera fram en ”hysterisk överreaktion”. Han säger att ”sloganlösningar” ofta ligger nära till hands för världsledarna, men att det främsta sättet att angripa terrorn är med en långsiktig strategi, en ideologisk strid, med sociala och politiska lösningar.

Det är förstås sant och det är viktigt att komma ihåg.

Men just nu regerar sorg, förstämning, ilska. Nästan ingen vågar tro att det inte kommer hända igen.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se