Stäng
mars 28, 2018
Politism, redaktion
Ur "Ord efter världen" av Christian Nyampeta.

Hur skapar vi sammanhang där det går att leva tillsammans?

Texten publiceras i ett samarbete mellan Tensta Konsthall och Politism. 

Hur skapar vi sammanhang där det går att leva tillsammans?

Det är en fråga som konstnären Christian Nyampeta (Kigali/Amsterdam/New York) ställer i många av sina verk. Som flykting från folkmordets Rwanda kom han på 1990-talet till Nederländerna där han utbildade sig till designer och konstnär. Viljan att finna och skapa gemenskaper i en våldsam och splittrad värld tog han med sig och har omsatt i bland annat tygtryck, möbler, sociala projekt och filmer.

Videoverket ”Ord efter världen” (”Words after the world”) , som visas på Tensta konsthall just nu, handlar om en författare som skriver en novell om ett uppror på en internatskola. Idrottarna på skolan är utmattade av all träning och mobiliserar resten av skolan till protest. Eleverna bestämmer sig för att involvera resten av byn genom att sjunga tidigt på morgonen för att störa deras sömn. När de ansluter sig till protesten går problemet från att ha varit ett problem som endast berör idrottseleverna till att engagera hela skolan och sedan även hela byn. Byns själva livsrytm bryts och en ny sorts gemenskap föds.

”Ord efter världen” har en långsam rytm och ett avskalat formspråk där varje scen tycks utkristalliserad. Elevernas ljusblå skoluniformer utgör en visuell tråd genom hela videon. Sången i filmen blir ett uttryck för protest genom att skapa ett problem för byinvånarna som kräver att de ansluter sig för att få ro. Den blir ett medel för att mobilisera invånarna. Men kan sång eller konst uppstå ur en politisk kris, och kan utveckling ske genom konsten? Nyampeta svarar ja – konsten/kulturen är till och med drivkrafter för förändring och nya gemenskaper.

Filmen ställer också frågor kring språkbruk och översättning. Alexis Kagame, som figurerar i filmen, var filosof, historiker och lingvist från Rwanda, ansedd som en av de första inom den dokumenterade afrikanska filosofin. Ett av Kagames mest uppmärksammade verk är ”La philosophie bantu-rwandaise de l’être” från 1956 och publicerades när Rwanda fortfarande var en belgisk koloni. Den presenterar bantu-språket kinyarwanda som ett språk vars strukturer går emot de västerländska sätten att förstå världen och den mänskliga tillvaron. I nuläget finns boken bara på franska – ett av många exempel på hur lite som översätts från den globala syd.

Nyampeta trycker dock på hur viktigt det är att läsa Kagame och andra filosofer från Afrika eftersom kolonisatörerna i väst dömde ut de koloniserade subjekten som icke-mänskliga på grund av att de inte hade någon dokumenterad textbaserad filosofi.

Den poetiska titeln – Ord efter världen – är ett sätt för konstnären att gå bortom hur världen historiskt sett har uppfattats. Att tänka och handla bortom de existerande normerna för vad livet går ut på, att ha ett hem och kanske också hur en är människa. Studenterna i filmen vänder på vad det innebär att vara student och i det här fallet faktiskt även vad det betyder att vara människa, tillsammans med andra.

Kanske kan Nyampetas verk förstås som ett förslag till att kollektivt behandla problem och konflikter i vår vardag men också på ett strukturellt plan. I filmen stannar inte problemet vid att studenterna är utmattade utan det sipprar ut till en gemensam kamp och även om vi inte får reda på vad protesterna leder till har en helt ny gemenskap fötts.

”Ord efter världen” visas till 29 april på Tensta konsthall i ”klassrummet” som designats av Christian Nyampeta. Han arbetar på en ny video som under våren filmas i Hallstavik och Stockholm och som i höst kommer att visas på Etnografiska museet och Hallstaviks Folkets Hus.

Makda Embaie är skribent, student på Konstfack och assistent på Tensta konsthall

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se