Stäng
december 2, 2015
Politism, redaktion
Ölfestival? Då är det viktigt att tänka på att du har kollektivavtal, ob-tillägg och rätt försäkringar på plats. Och en rimlig jävla lön. Foto: Matthias Schrader/AP/TT

Hur mycket är du värd?

Ensamstående mamma med två barn. Hyra. Jul. Skolutflykter. Det tjocknar i halsen när räkningarna hopar sig på hallmattan. Bilden är bekant.

LO:s nysläppta rapport, ”Fem nyanser av rättvisa”, väcker frågan om hur rättvis siffran på kontot den 25:e varje månad egentligen är.

Verkligheten är att det skett en massiv omfördelning från löntagare till kapitalägare de senaste 30 åren. I början av åttiotalet var löneandelen — vad de anställda får ut av företagens vinster — 55 procent. I dag är den 45 procent. Faktum är att löntagare inte fått så lite betalt för vad de producerar på över hundra år.

I klarspråk betyder det att kapitalägare kapat åt sig en allt större del av kakan, löntagare får hålla tillbaka. Inkomsterna för de allra rikaste har dragit iväg — rejält.

Författaren till ”Fem nyanser av rättvisa”, professor Carl-Henric Grenholm, kallar utvecklingen ”värdediskriminerande”. Vi ska vara tacksamma för att vi överhuvudtaget har ett jobb.

Lön som belöning, inte skälig ersättning.

Synen går tillbaka till 1980-talets nyliberala offensiv, som hamrade in budskapet att tillväxt kräver flexibel arbetskraft och låga löner. Politikerna svalde pillret. Decennier senare lever vi med konsekvenserna — hög arbetslöshet och låga löner.

Rudolf Meidner, arkitekt till den solidariska lönemodellen, kallade vinsten för ”kapitalismens pulserande kraft” och visade på sambandet mellan stora klyftor och ekonomiska kriser. Snedvridna löner är inte bara orättvisa — de är också farliga för samhället som helhet.

Det är uppenbart för alla utom ideologiskt dopade högerspöken att vår tids aggressiva variant av kapitalism är oförmögen att skapa nya jobb. Tvärtom är den ett bevis för marknadens misslyckande.

Just därför är det särskilt osmakligt att lägre ingångslöner kallas ”jobbpolitik”, samtidigt som det är tabu att diskutera hur vi fördelar välståndet. Det är dags att släppa fixeringen vid idén om marknadens överhöghet och i stället snacka om hur vi kan använda bolagens vinstkalas till något vettigare.

Typ rimliga löner.

Daniel Mathisen.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se