Stäng
juni 19, 2018
Politism, redaktion
Foto: Farah Metwally

Helvetet i Moria – EU:s migrationspolitik i praktiken

”You no good, you Moria!” hör jag ett av barnen skrika till ett annat.

Han har just anlänt från lägret Moria till det mindre lägret på ön, det för barnfamiljer och extra sårbara, utsatta. Moria är ett välkänt skällsord bland barnen här. Det är deras definition av det dåliga. Det onda.

Jag kör upp utanför Moria, släpper av mina kollegor för deras skift. Det är stekhett trots att klockan bara är 8 på morgonen. På muren utanför lägret står texten ”Welcome to Moria”, men Moria är överkryssat och ersatt av ”Prison”.

Flyktinglägret Moria är en gammal militäranläggning med höga järnstaket och var tills för bara några månader sedan låst. Då pulade hjälparbetare in mat genom stängslet. Föreställ dig det.

Lägret har kapacitet för 3 000 människor, men här lever i dag närmare 7 000 människor.

Likt Australiens öar Nauru och Manus håller EU och Grekland de grekiska öarna låsta och trots att lägren är för tillfället är upplåsta så får de asylsökande fortfarande inte åka från öarna. I april beslutade Greklands högsta förvaltningsdomstol att dessa geografiska restriktioner strider mot grundläggande rättigheter om bland annat rörelsefrihet. Beslutet ersattes dock inom bara ett par dagar av en ny policy från regeringen genom vilken öarna förblev låsta.

Out of sight, out of mind är en politisk strategi och den har fungerat bra i EU. Alldeles för bra.

Nära 15 000 flyktingar är fast på de grekiska öarna och om dem hör vi ingenting. Det grekiska asylprövningssystemet har underkänts av EU-domstolen, Europadomstolen och av svenska Migrationsöverdomstolen. Systematiska brister har gjort att varken Sverige eller andra medlemsländer skickar tillbaka människor till Grekland då riskerna för omänsklig eller förnedrande behandling är för stora. Ändå är det just Grekland som bär det tyngsta ansvaret i EU:s deal med Turkiet; Grekland bär ansvaret för att göra den första bedömningen av asylansökningarna för att se vilka som ska få söka asyl vidare i EU genom Turkiet.

Detta trots att det är välkänt att landet saknar rättssäkra och effektiva rutiner i asylsystemet; enorma förseningar bara till registrering i mottagningscentren, brist på tolkar, brist på översättning av information, rådgivning och kopior på handlingar. 1 600 människor har förts över till Turkiet sedan avtalet började gälla i mars 2016. 12 000 – fem gånger så många – har kommit till de grekiska öarna bara sedan januari i år. Den här dealen håller inte. Den är ineffektiv, inhuman och ohållbar och Läkare utan gränser beskriver situationen på de grekiska öarna som en ”mental health emergency”.

Stefan Löfven säger i partiledardebatten att Sverige ska ”ta sitt ansvar, men inte mer”. Jag undrar vad för slags instrument som ska göra ett ansvarstagande mätbart? Kan man luta sig tillbaka och tycka att man gjort sitt när lägren i Grekland dagligen fylls på med människor som flyr? När ett avtal man ingått i uppenbart misslyckats och enbart bidrar till ökat lidande? Det kan man inte, i mitt Sverige. I mitt Sverige tar man ansvar så länge det behövs; i retoriken i varje diskussion, i alla frågor och i alla rum. Genom att följa sin ideologi. Genom att sträva efter de värden man påstår sig stå för. Alltid.

Du vänaste land uppå jord, om du inte aktar dig tronar du snart på minnen från fornstora dar. Du sysslar med populism och ägnar dig åt högerdaltande retorik. Vänd om. Än finns det tid.

För just nu: You no good, you Moria, som barnen skulle sagt.

Anna Benedictsson, jurist inom offentlig rätt som jobbar med search and rescue och familjeåterförening för en välgörenhetsorganisation i Grekland. 

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se