Stäng
maj 20, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Det e knaus, själar i förorten tar mig under. Inga lugna stunder. Foto: Roald, Berit/TT

Helknausig SD-argumentation från den uppburne författaren

I en lite babblig och högst Birro-esque text i DN Kultur i dag går den norske författaren Karl-Ove Knausgård ”till attack” mot Sverige och ”cykloperna” i vårt urtjusiga land.

Cykloperna är alltså en omskrivning för Ebba Witt Brattström och det Sverige som han menar är fyllt av hat och rädsla – avsky mot författaren – är samma land som hyllar honom och köper hans böcker som vore han litteraturens Ingemar Stenmark.

Detta må väl vara hänt, Brattström söker ju verkligen en blodig kulturfajt, men som politismfilur måste man nog ändå protestera mot hans vanföreställningar om Sverigedemokraterna. Knausgård skriver:

”Cyklopernas stats­minister kallade för inte länge sedan ett legitimt parti, invalt i riksdagen, för ett nyfascistiskt parti. Alla vet att det inte stämmer, men det spelar ingen roll för om de har en annan åsikt i en känslig fråga, så är de fascister.”

Hoppla! ”ALLA VET.” Jo, tjena. Superskicklig argumentation där.

Förutom att Knausgård får in dessa SD-relaterade funderingar i en text om något helt annat har han ju alldeles uppenbart fel.

Här har vi ett parti med nynazistiska rötter, som organiserar sig tillsammans med andra europeiska fascister och högerextrema, som hetsar mot olika invandrargrupper, som sätter upp egna parametrar för vem som kan vara svensk och inte, som pekar ut judar, romer och muslimer som ett hot mot den gemensamma svenska identiteten, som vill få bort konfliktlinjer som klass till förmån för nationalitet.

Medievärldens Axel Andén sammanfattade det hela snyggt när debatten om SD-etiketter hade rasat en stund:

”Sverigedemokraterna uppfyller faktiskt många av fascismens kriterier: nationalismen, uppdelningen av människor i vi och dom, idén om ett svunnet idealsamhälle, och att det nu förstörs av utländsk påverkan och inhemska förrädare. Fascistiska partier har i många fall gett sig in i partipolitiken och kallat sig demokratiska när det gynnat dem.”

Sen kan jag tycka att diskussionen om SD är fascister eller inte fascister inte är det mest centrala antirasistiska samtalet. Men vi kan inte låta den mest hyllade författaren i Sverige det senaste decenniet BÅDE kulturbråka och sprida hittepå om Sverigedemokraterna samtidigt, på en av Sveriges mest lästa kultursidor.

Det håller inte. Möjligen fungerar det när han diskuterar med sina trigger happy middagssällskap (tänk att det alltid är därifrån kulturskribenter hämtar sin empiri). Men ska Knausgård ge sig in i debatten om SD får han skärpa argumenten lite.

Sök på Politism.se