Stäng
oktober 20, 2013
Eric Rosén, chefredaktör

Härliga jävla samtid

I veckan har en diskussion om ”A-märkt” film uppstått. Även här på Politism. A-märkningen är ett initiativ från fyra biografer kopplade till Folkets hus och parker, där man ska märka filmer som klarar det berömda ”Bechdeltestet” med ett ”A” som i approved. Men initiativet har också upprört flera. Man ska inte konsumentupplysa om konst på det sättet. Det leder fel. Det är inte ett kvalitetsmått. Och så vidare.

Inte minst Hynek Pallas, kritiker och filmskribent, är skeptisk när han intervjuas om det i SVT:s Kobra. ”Ååååh… Jävla samtid.” suckar Pallas när han för första gången hör talas om märkningen. Och han har en poäng. Det är verkligen typiskt vår samtid. Men medan vissa tycker det är ett problem tycker jag att det är av godo.

Inte för att jag heller tror att en A-märkning är ett bra kvalitetsmått eller för att jag (eller nån annan?) menar att A-märkningen ska bli lika nationell och vägledande som genreindelningar mellan ”komedi”, ”action”, ”rysare” eller andra upplysningar.

Men Bechdeltestet tillför verkligen nya perspektiv och nya synsätt när man först blir varse det, och hur få filmer som passerar det. Något som ofta sker när man är rätt ung och går från ”rätt så” till ”mycket” filmintresserad. När man känner till Bechdeltestet synliggörs något som tidigare var dolt, eller outtalat. Det fördjupar samtalet om konsten, det ändrar inte förutsättningarna för det.

När man inser hur fruktansvärt få filmer som innehåller en enda scen där två kvinnor pratar med varandra om något annat än en man trillar man nästan av stolen. Det är en drabbande illustration av hur oerhört olika filmvärlden ser ut för kvinnor och män. År efter år efter år, i evighet tycks det, är det svårt – på riktigt svårt – att hitta filmer där kvinnor pratar med varandra om något annat än män.

Fyra biografers a-märkning kommer inte att förändra vår syn ens på enskilda konstverk och filmer. Men det kommer att erbjuda ett alternativt samtal, ett politiskt samtal, vid sidan om den andra upplevelsen. Och det är nyttigt. För om inte vår ”jävla samtid” skulle ha påverkat diskussionen om konst och kultur, eller lagt sig i, skulle vi fortfarande stå och stampa i en långt mycket värre, mindre smart och mindre demokratisk, konst- och kulturvärld. Det är jag övertygad om.

Sök på Politism.se