Stäng
april 17, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Inte konstigt man inte mår bra. Foto: Christine Olsson / TT

Ett enfaldigt system när vi inte kan hantera människors ångest

Det spelar faktiskt roll hur vi mår.

Att vi har hälsan, att vi känner oss rimligt glada och tillfreds, måste vara ett mål – oavsett vilket pris det har. Om man nu får prata om saker som viktiga oavsett lönsamhet?

Välmåendet, den psykiska hälsan, är något så ovanligt som ett kvalitativt mål gemensamt för mänskligheten. Centralt för vår existens (!) till och med, inte bara något som spelar roll för hur vi presterar som ekonomiska aktörer på en marknad eller som delar av en produktionskedja.

Men ohälsan är också fruktansvärt kostsam, i reda pengar.

Ångest, depression och psykisk ohälsa är dyrt, enligt en ny WHO-studie som publiceras i The Lancet Psychiatry. Från i dag fram till år 2030 beräknas tolv miljarder arbetsdagar gå till spillo på grund av psykiska sjukdomar och mental ohälsa. En ogreppbar siffra, som blir aningen mer begriplig om man bryter ner det en smula:

Den psykiska ohälsan kostar 925 miljarder dollar varje år.

Och det är här de mänskliga och demokratiska systemens svaghet blir tydlig: Det är alltså rätt rimligt för de flesta att betrakta människors generella välbefinnande som ett artsgemensamt mål för människan. Det skulle inte vara svårt för politiska partier att vinna stöd för ett påstående om att det vore bra om alla mår bra. Samtidigt kostar motsatsen alltså hutlösa summor, fantasipengar. Det är alltså inte särskilt begåvat eller rationellt att avstå från att motverka psykisk ohälsa med alla tänkbara medel.

Ändå tycks det vara omöjligt att verkligen prioritera detta och avsätta tillräckliga resurser, eller att förändra samhället och organisera arbetet på ett sånt sätt att ångesten och depressionerna inte dyker upp i samma utsträckning.

Hur enfaldigt är inte det?

Problemet går igen också när det gäller andra samhällsproblem, tydligast kanske när vi tittar på den akuta klimatfrågan. Kortsiktighet är den enda tillåtna vägen i det system vi lever i. Och kortsiktigheten hindrar oss inte bara från att bekämpa problemen. Den är också i sig själv en orsak till dem.

Det känns fullständigt hopplöst. Inte konstigt att folk inte mår bra.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se