Stäng
september 17, 2018
Sara Martinsson, skribent
Foto: Aftonbladet

Gräv inte bort dem – gör Skåne jämlikt i stället

Filip och Fredrik vill gräva bort Skåne. Men tänk på det här innan ni dömer ut den södra landsändan.

Sverigedemokraterna gjorde ett starkt val i Skåne. 23,6 procent röstade på SD i valet till riksdagen. I 19 av 33 kommuner blev de största parti. Hela landskapet ser gult ut när kommunernas resultat märks ut i färg.

Filip och Fredrik deklarerade med anledning av detta i ”Breaking news” att de fått nog. Nu var det dags att gräva bort Skåne. Ett skämtsamt sätt att uppmärksamma att något inte står riktigt rätt till i söder.

I ett vidare perspektiv har vi nog större användning av att med visst allvar titta närmare på vad som kan tänkas ligga bakom att en fjärdedel av skåningarna röstar SD. Är skåningar verkligen mer rasistiska än andra?

Antagligen inte. Vad skåningar däremot är i högre utsträckning än vi andra är en annan sak: fattiga.

Inte alla förstås. Tvärtom finns några av landets rikaste människor och kommuner i Skåne. I Lomma och Vellinge till exempel. Där är välståndet högt. Men på många andra håll i landskapet är omständigheterna de omvända. Sex skånska kommuner tillhör de fattigaste 10 procenten i Sverige, enligt Hallandsposten.

Dessa ytterligheter gör Skåne till den region som, enligt LO, har näst störst inkomstskillnader i landet.

Sysselsättningsgraden är också lägre i Skåne län än någon annan stans: 75 procent (riksgenomsnitt: 78,2 procent). Motsvarande är andelen arbetslösa högre än snittet: 7,4 procent (riksgenomsnitt: 5,8 procent).

Fattigpensionärerna i länet är många. I fem skånska kommuner lever mer än var femte pensionär i ekonomisk utsatthet. De fattiga barnen i Skåne är också många. Enligt Sydsvenskan 2016 är Malmö den stad i Sverige där flest barn, tre av tio, lever i fattigdom. I en artikel i Hem & hyra förklaras mängden fattiga skånska barn som om de skulle ställa sig i kö så skulle den räcka ”hela vägen över Öresundsbron och en bit in i Danmark”.

Självklart behöver många av dessa fattiga skåningar ekonomiskt bistånd. Det skånska snittet för kronor som varje månad betalas ut i försörjningsstöd per person är högre än rikets: 1 435 kronor jämfört med 1 060. I Malmö, en av Sveriges fattigaste städer, är siffran nästan tre gånger så hög som riksgenomsnittet: 3 062 kronor. Och medan antalet svenskar som behöver ekonomiskt bistånd sjunker till historiskt låga nivåer, rapporterar Skånska dagbladet samtidigt från Eslövs kommun att utgifterna för ekonomiskt bistånd skenar.

(Skåne vore självklart heller inte den klyftornas region som det är om inte Vellinge-moderaterna samtidigt skrutit med att innanför deras kommungränser är omständigheterna minsann de motsatta.)

Där finns säkert en hel del rasister i Skåne.

Men framför allt finns där över en miljon människor som lever i en region med extrema klasskillnader. Där finns de universitetslärda i Lund, kulturfolket på Österlen, de arbetslösa i Perstorp, Östra Göinge, Helsingborg, Landskrona, Åstorp. Langarna som bor granne med de rika som köper deras knark i Malmö. I kontrasterna som dessa människor möter när de samtidigt nöts emot och dras ifrån varandra växer misstro, ilska och förakt.

Som bekant är detta också känslor som SD älskar att tillfredsställa. Åtminstone tillfälligt. Men att, så som deras politik förespråkar, öka dessa klyftor ännu mer kommer aldrig vara lösningen på den södra landsändans problem.

Vad Skåne behöver är jämlikhet.

Sök på Politism.se