Stäng
oktober 13, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
Thomas Mattsson. Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

Fritt fram för vad som helst på Expressen?

Förra veckan hyllade Expressens krönikör Ulf Nilson kolonialismens våld, trots att det handlar om en historisk folkutrotning vars konsekvenser är svåröverträffade. Här konstaterade vi att Nilson tillfogar Expressen som antirasistisk tidning mycket allvarlig trovärdighetsskada genom sin oanständiga text. Vi får inte bli vana vid den här typen av övertramp och bara rycka på axlarna. Nej, krönikan är ett lågvattenmärke.

Därför är det väldigt tråkigt att se hur chefredaktör och ansvarig utgivare Thomas Mattsson väljer att bemöta kritiken mot texten. Först genom total tystnad (vilket är ursäktligt, han har rimligen mycket att göra) och sedan genom ett par undflyende tweets.

Kolumnisten själv debatterar sina åsikter. Du vet ju att jag inte recenserar enskilda skribenters uppfattningar offentligt.” 
”Jag recenserar inte fristående skribenters åsikter, det har jag påmint om många gånger genom åren. Viktig publicistisk princip.”

I Jan Helin och Thomas Mattssons gemensamma myspodd om mediefrågor hann Mattsson under 100 (!) långa minuter bara nämna Nilson-ärendet i förbigående i slutet. ”Frågan om vad en krönikör får skriva” ska kanske tas upp nästa gång de poddar, säger Mattsson.

Mycket mer än så blir det inte. Texten är bara en fråga för Nilson själv, menar Mattsson. En hållning som är rimlig i det fall frågan varit vad Thomas Mattsson tycker om att miljoner och åter miljoner afrikaner dödades, våldtogs, torterades och lemlästades under Europas aggressiva framfart. Men nu är det ju inte det som är frågan.

Vad Mattsson borde svara på är hur han ser på att publicera texter som för fram den typen av uppfattningar.

Det är alltså inte vilken debatt som helst, utan en som handlar om hur man ser på att publicera texter som ifrågasätter vissa människors grundläggande värde. Om Thomas Mattsson tycker att den typen av texter trots det bara är en fråga om att diskutera ”enskilda skribenters uppfattning” undrar man var gränsen går? Kan man, som Nilson, utan att Mattsson reagerar argumentera för att kolonialismens våld var bra bör man förstås kunna argumentera för alla andra folkmords förtjänster.

Kommer Expressen fortsätta hålla god min om Nilson denna vecka skriver att folkmordet på armenier var ”b r a” eller att folkmorden i Rwanda, Srebrenica eller under förintelsen var bra ”på många sätt”?

Mattssons offentliga likgiltighet inför Nilsons text signalerar att det är fritt fram.

Sök på Politism.se