Stäng
april 13, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
Hmm... Foto: Lars Pehrson / SvD / TT

Fortfarande fritt fram att utnyttja arbetskraftsinvandrarna

Alliansregeringen och Miljöpartiet missar sällan en chans att slå sig för bröstet när det kommer till arbetskraftsinvandringen. Och de har en poäng när de gör det: Sverigedemokraterna har isolerats från inflytande och det har blivit betydligt lättare för människor att komma till Sverige och arbeta efter uppgörelsen 2008. Dessutom har möjligheterna för papperslösa att få vård och gå i skolan förbättrats. För detta förtjänar de beröm, alliansen och Miljöpartiet.

Men det som alltid fått stryka på foten när besluten fattats är arbetarnas villkor. Arbetarnas perspektiv har inte värnats en enda gång. Tvärtom har arbetare på den svenska arbetsmarknad blivit oerhört mycket mer utsatta sedan regeringen Reinfeldt tog över. Det handlar om arbetstillstånd som köps och säljs, aldrig med arbetstagaren som vinnare i affären. Det handlar om arbetstagare i restuarangbranschen, skogsindustrin eller på byggarbetsplatserna som får löfte om en lön innan de kommer till Sverige och som möter en helt annan lön – och oändligt mycket sämre arbetsvillkor – när de väl kommer hit. Hen som inte accepterar de nya villkoren tvingas skaffa ett nytt jobb inom tre månader eller genast lämna landet, vilket gör att de flesta tvingas gå med på att utnyttjas. En del av de som arbetar i Sverige gör det under närmast slavliknande förhållanden.

Allt detta vet vi ju.

Men du! Nu har ju alliansen och Miljöpartiet tagit tag i frågan, föreslagit skärpta regler och sett till att allt äntligen är i sin ordning?” invänder nog en del.

De har tyvärr fel.

De nya reglerna är till att börja med försenade, men det är inte huvudproblemet. Problemet är att de inte tycks hjälpa någon. Det som beskrivs som ”skärpt kontroll och möjlighet att bestraffa den arbetsgivare som inte kan visa upp att man följer ingångna avtal” borde snarare beskrivas som TCO:s chefsjurist Samuel Engblom formulerar det:
”Den skärpta kontrollen går ut över de som den borde skydda, de migrerande arbetstagarna, medan arbetsgivare som bryter mot reglerna varken drabbas av några verksamma sanktioner eller kan tvingas betala utlovade löner till lurade anställda. Det förslag som nu överlämnats till lagrådet förstärker snarare än löser dessa problem.

En arbetsgivare som ljuger om arbetsvillkoren kan få böter, men ett enkelt sätt att komma runt problemet är om arbetsgivaren helt enkelt struntar i att svara. En arbetsgivare som erkänner att ”ja, vi lovade att betala 25 000 kronor i månaden, men nu blev det inte så, vi betalade 8 000 kronor i månaden i stället” ljuger inte och kan därför inte straffas. Det enda som händer är att arbetstagaren blir av med arbetstillståndet.

Trots att förslaget är så dåligt att det snarare förvärrar än förbättrar läget på arbetsmarknaden har Maria Ferm (MP) och Tobias Billström (M) talat om att arbetskraftsinvandrarnas rättigheter stärks. Av allt att döma är det en lögn.

Vi vet att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill gå betydligt längre för att skydda arbetskraftsinvandrarnas rättigheter. Genom sina uppgörelser med alliansen har Miljöpartiets lojalitet i arbetskraftsinvandringsfrågan hamnat nästan ensidigt hos arbetsgivarsidan. Situationen för de som kommer till Sverige för att arbeta har inte varit lika viktig när besluten fattas.

Kritiken från remissinstanserna tycks dock ha gått regeringen och Miljöpartiet spårlöst förbi, skriver Samuel Engblom. Det är åt helsicke.

Att Alliansen ska ändra sig ska man nog inte hoppas på. Men det är hög tid att Miljöpartiet talar klarspråk om tandlösheten i de regelskärpningar som ligger på bordet.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se