Stäng
maj 1, 2016
Politism, redaktion
Foto: Britt-Marie Sohlström.

Första maj är vår dag

En ledig dag för några, en bakisdag för andra. En dag under röda fanor för många.

En politisk dag. Arbetarrörelsens högtidsdag.

Dagen då vem som helst kan göra en insats för arbetarklassen och solidariteten bara genom att gå ut på gatorna. En enda dag, under ett år fullt av dagar som alla behöver fyllas med lika mycket kamp om vi ska komma någonstans.

Först och främst – kom ihåg detta:

Det räcker inte att bara glida med i ett demonstrationståg en gång om året. Inte om det är samhällsförändring du är ute efter. Det kräver hårt arbete att vinna rättigheter. Av många, varje dag.

Första maj är inte allas dag. Gör heller inte misstaget att försöka claima första maj till något annat än arbetarrörelsen och arbetarrörelsens frågor (det är ett väldigt brett fält ändå).

Har du helt andra politiska frågor du brinner för, well, ta dem någon annan dag.

Är du lagd åt höger eller något ännu galnare och tycker att det bästa för Sverige vore att sänka löner för unga och asylsökande, sänka a-kassan, införa hårdare regler för arbetslösa, utöka RUT-bidragen, inskränka asylrätten, göra hemkontroller hos socialbidragstagare eller vill till varje pris införa ett sjätte jobbskatteavdrag? Resonerar du lite som ”fuck facket 4-ever”? Stanna hemma. Pilla dig i naveln. Gör vad du vill, men håll dig borta. Det här är inte din dag.

Detsamma gäller givetvis om du är nazist. Då kan du stanna hemma varenda dag i stället, det går bra.

Första maj är inte till för politiker som vill säga stora ord men inte göra jobbet i verkligheten. Första maj är inte till för att lova en massa saker som inte kommer att hållas.

Vad första maj är – är vår dag.

Vi som kämpar varenda dag (och natt). På arbetsplatserna. Vi som sliter för att göra samhället lite varmare, lite mer rättvist, jämlikt och jämställt. Vi som slåss för att ta makt över produktionen. För att få mer inflytande på arbetsplatserna. Vi som kräver tillbaka vinstpengar som annars försvinner ner i redan rika människors fickor.

Första maj är vår dag. Vi som vet att vi inte kan vinna om vi inte står tillsammans. Vi som organiserar oss fackligt för att få ett tryggare och bättre arbetsliv, högre löner, jämställdhet, jämlikhet. Respekt.

Arbetare har dött för den här dagen, under vapen i händerna på näringsliv, överklass och fascister.

Men vi har alltid rest oss. Vi demonstrerar på första maj för att synliggöra och hylla den kamp Kajsa, Tupac, Mohammed, Bassem, Hanna, Mathias, Egija, Phirawan, Ramazan, Jorge, jag själv och tusentals andra fackligt aktiva för ute på arbetsplatserna.

Vi blir hårt åtgångna. Attackerade av arbetsgivarna, motarbetade av kapitalet och utsatta för all möjligt skit. Varför? För att vår kamp för fackliga rättigheter – för alla – är ett hot mot alla som tjänar stora pengar på att hindra oss från att lyckas.

Är du med oss i kampen? Då ses vi på första maj. Sedan kavlar både du och jag upp ärmarna och fortsätter den kampen resten av årets alla dagar också. Annars kommer vi ingenstans någon av oss.

Jenny Bengtsson

Sök på Politism.se