Stäng
april 17, 2018
Zina Al-Dewany, redaktör
Champagneflaska värd nästan 50.000 kronor. Foto: AP Photo/Matt Dunham

Femton familjer äger nästan allt i Sverige

Sverige pekas ofta ut som ett trendkänsligt land. Vi är snabba med nytt mode, vi tar snabbt till oss nya matkulturer och vi har lika snabbt kopierat en marknadsliberal logik där våra politiker antingen lurats att tro på marknadens underverk, eller medvetet fört en politik som de vet kommer skada landet i längden.

Den offentliga sektorn är ett tråkigt monopol som måste slås sönder. När marknaden får bestämma kommer fler företag i stället att etablera sig och konkurrensen vässar alla och slår ut de olönsamma, då kommer vi konsumenter bara erbjudas det bästa. Det har länge varit den härskande ideologin som fått oss i Sverige att blint sälja ut allt som vi tidigare ägt tillsammans. Som gjort oss till det enda landet där friskolor sköts som företag men där det är vi som skattebetalare som finansierar deras vinster – vinster som inte går tillbaka till eleverna.

Hur är det då med den privata sjukvården och friskolorna, har marknaden gett oss effektivitet och stor valfrihet? Knappast. I dag är det tre privata aktörer som står för 51 procent av omsorgsmarknaden och var tionde friskoleelev går i Academedia-ägda skolor. Det framgår av en ny rapport som tankesmedjan Katalys nyligen publicerade.

– Förhoppningen om att marknadsutbud inom välfärden leder till ekonomisk effektivitet och mångfald har inte införlivats. Större företag köper upp de mindre under sin koncern, så till den grad att vi snart kan tala om ett oligopol, säger Majsa Allelin, en av författarna till rapporten, i ett pressmeddelande.

I Katalys rapport ser vi svart på vitt hur allt färre äger allt mer. Och hur makten förflyttats från folket till företagen. Ett utdrag av resultaten är:

  • Ungefär hälften av den samlade svenska ekonomin ägs numera från utlandet.
  • De 15 största finansfamiljerna styrde år 2017 bolag värda 4 855miljarder kronor. Som jämförelse var Sveriges totala BNP samma år 4 604 miljarder kronor.
  • Den rikaste procenten har dubblerat sin förmögenhetsandel på 40 år.

Det här handlar inte bara om den ekonomiska makten, utan även den politiska. Om vi till slut inte äger något gemensamt, så har vi inte så mycket att säga till om. När allt från järnvägarna till sjukvården privatiseras får politiken mindre att säga till om, medan företagen får mer makt över hur skolorna styrs, vilken vård vi får och hur dyrt det blir när järnvägen ska byggas ut eller underhållas.

Det har varit svårt att missa hur vårdcentraler lägger ner där fattiga bor, för att i stället kunna erbjuda billigare vård till relativt friska och rika. Eller hur skolor ägda av bland annat AcadeMedia lägger ner grundskolor för att de inte lyckas göra vinst. Vad som händer med patienter eller elever spelar ingen roll.

Det positiva är att vi blir fler som vill se förändring, och som sätter press på våra folkvalda. För om våra politiker inte bryter företagens makt, så kommer ännu mer av demokratin att privatiseras.

Sök på Politism.se