Stäng
juli 6, 2015
Nils Westling, medarbetare
Greklands tidigare finansminister Yanis Varoufakis avgick idag på morgonen. Foto: Petros Karadjias / AP / TT

Fem viktiga insikter om Greklandskrisen

Grekland har varit ett land i ekonomisk kris de senaste fem åren. Efter en folkomröstning igår, söndagen den 5 juli, har krisen gått in i ett akut skede. Här är några saker att ha i bakhuvudet när man tar del av nyhetsrapporteringen om Grekland.

1. Grekland riskerar inte kollaps – de är redan inne i den

DN:s ekonomiskribent Johan Schück skrev idag att grekernas nej i söndagens folkomröstning riskerar att leda till ”ekonomisk och social kollaps”. Ursäkta, men vi pratar om ett land som sedan flera år tillbaka haft en arbetslöshet på över 25%, och mer än 50% för ungdomar. Där medellönen sjunkit med omkring 20% och fattigdomen skjutit i höjden. För den som lever mitt i en ekonomisk och social kollaps är detta knappast ett hot – det är en verklighet.

2. Tyska banker har fått mer stöd än vanliga greker

Krisen utmålas ofta, inte minst i Tyskland, som att konflikten nu står emellan grekiska och tyska skattebetalare. Så kanske det till viss mån är (numera) men tyska skattebetalare borde i så fall fråga sina tyska politiker, inte vanliga greker, varför det blev så. Varför gick den offentliga sektorn in och tog över de privata bankernas skulder? Redan 2010, när IMF föreslog det räddningspaket som dikterat villkoren sedan dess, var det många inom IMF som undrade varför bankerna skulle få tillbaka alla pengar, trots att de gett ut dåliga lån (läs mer här).

Det är verkligen bedrövligt att den kris som startats på grund av misstag inom samhällets absoluta toppskick (den grekiska regeringen fuskade med statistiken, och de privata bankerna gjorde dåliga riskbedömningar) nu har blivit en konflikt mellan vanlig medel- och arbetarklass i de båda länderna.

3. Grekland kan inte betala tillbaka allt

Diskussionen om vem som bär på den moraliska skulden är intressant – men den kommer inte att lösa Greklands kris. Oavsett hur arga tyska skattebetalare och svenska högerpolitiker (se exempelvis Carl Bildt) är, så kommer Grekland inte kunna betala skulderna på de nivåer de nu är. Inte ens om de mirakulöst skulle kunna vända sin ekonomiska utveckling totalt och nå positiva tillväxtsiffror igen, kommer de få skulden under kontroll. Räntan på skulden kommer fortsätta äta upp de framsteg som görs. Därför måste skulderna skrivas ner, eller något göras åt räntan. Läs mer i Katrine Marçals utmärkta krönika här.

4. Statsskuld mäts i absoluta tal – inte relativa

Även om man kan mäta statsskuld i rena pengar – det vill säga exakt hur många euros, kronor eller dollar ett land är skyldigt – så är det betydligt mer relevant hur stor skulden är i förhållande till BNP. Det säger något om landets möjlighet att betala tillbaka. Det innebär att en statsskuld kan växa på två sätt – antingen genom att landet lånar mer pengar eller genom att BNP sjunker. I Grekland har båda sakerna inträffat samtidigt. För att Grekland ska kunna göra något åt skulden måste landets ekonomi börja växa igen, men den politik som ordinerats från EU och IMF har än så länge bara lett till motsatsen. Man kan förstå att grekerna tröttnat på dessa dåliga råd.

5. Greker är inte lata

I början av den grekiska skuldkrisen rapporterade svensk media hej vilt om hur lata grekerna var. Och visst, några greker är nog lata. Andra greker är däremot säkert mycket driftiga. De allra flesta är troligtvis driftiga ibland och lata ibland. Den typen av komplexa och föränderliga individer kan man hitta i alla världens länder.

Läs mer om de galna myterna, och hur felaktiga de var, här.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler