Stäng
mars 13, 2015
Fanna Ndow Norrby, medarbetare
Stina Oscarson. Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT

Fanna Ndow Norrby: Vilka ”oss”, vilka ”vi”?

Förra veckan såg jag en text av Stina Oscarson florera på sociala medier. Jag förväntade mig att det snart skulle komma ett svar, en annan syn på resonemanget om att “provprata” och att ”befolka tanken”. Men det kom inte. Kanske, för att hennes text kändes så öppen och “tolerant”, kanske för att hon ändå står på, i mina ögon, rätt politisk sida.

Jag tycker att det är konstigt att hennes text inte problematiserades.

So, here we go:

Stina Oscarson arbetade på en teater i Kalmar där begreppen “provprata” och ”befolka tanken” myntades. Att provprata är att det en säger inte är helt färdigformulerat, att det kan finnas brister och felslut. Att ”befolka tanken” betyder att du som lyssnar inte ska attackera de ofullständiga resonemangen utan lyssna och försöka förstå. Det osäkrar den som talar, skriver Stina.

Det låter fint. Vi är snabba med att döma och leta fel i resonemang istället för att försöka förstå. Jag kan se nyttan i dessa begrepp, speciellt i kreativa processer. Men, det Stina sen gör är att hon lämnar teatern i Kalmar och applicerar begreppen på den senaste tidens debatt om yttrandefrihet. Hon frågar vad yttrandefriheten är värd om vi inte tillåter varandra att provprata, om vi inte befolkar andras tankar.

Jag börjar ana vart denna text är på väg. Som på beställning undrar hon några rader senare vem som egentligen blev offret i Studio ett-sändningen i P1 med Helena Groll. Alltså, där Helena Groll frågade Israels ambassadör om judarna själva bär något ansvar i den växande antisemitismen. Kan jag utläsa att Stina menar att Helena kanske bara provpratade antisemitism? Att kritikerna skulle ha befolkat hennes tanke?

Sedan går hon vidare med att berätta om hennes vän som övervägde att sluta skriva efter ”det hat hon utsatts för efter att ha råkat kalla en transperson för han eller om det var hon, i stället för hen”. Kan jag utläsa att Stina menar att hennes kompis bara provpratade ignorans? Att kritikerna skulle ha befolkat hennes tanke? Stina fortsätter:

”Vi måste kunna se att det finns strukturell rasism, antisemitism, islamofobi, transfobi och en massa andra idiotiska försök att få kontroll på tillvaron. Men vi måste också både acceptera och faktiskt värdesätta att kampen mot dessa krafter inte ser ut på ett sätt och bara får föras med vissa ord och av vissa.”

”…det finns strukturell rasism… Men…” Ursäkta?! Om vi ska motarbeta strukturell rasism, antisemitism, islamofobi och transfobi kanske det kan vara en idé att olika representanter från dessa grupper själva formulerar motståndet? Att acceptera att vissa ord spelar roll? Fast då skulle ju Stina, Helena och Stinas kompis behöva erkänna att det finns människor som redan har färdigformulerade resonemang, inte fluffigt ”provprat”, som gärna pratar själva.

Är det för mycket begärt att tycka att personer på privilegierade positioner borde vända och vrida på sina tankar istället för att provresonera om marginaliserade grupper? Ska transpersoner vara tysta när de blir felkönade? Ska vi inte reagera när antisemitiska frågor ställs i Sveriges radio? Liksom, vad är poängen med samtal utan ansvar? Rätten att vädra inte klartänkta tankar?

Provprata gärna på teatern i Kalmar, runt middagsbordet eller i kommentarsfälten. Men, ska du intervjua Israels ambassadör kanske du ska ha tänkt färdigt din fråga? Ska du skriva om en transperson kanske du ska ta reda på vilket pronomen hen anser passande, inte chansa? Alltså, det är just för att vissa sitter och ”provpratar” som fel begås och kritik kommer. Så, istället för att skriva artiklar om att provprata, skulle man kunna undersöka möjligheten att bredda representationer på sina arbetsplatser, eller i sina umgängen.

Avslutningsvis skriver hon att misstag måste vara tillåtna i kampen. ”För ärligt talat har ingen av oss någon aning om hur vi ska komma vidare.” Ja, så står det. Att ingen av OSS har någon aning om hur VI ska komma vidare. Vilka oss, vilka vi? Som om det inte redan fanns klara strategier för hur vi kommer vidare. Som om det inte fanns strukturer eller människor som sätter käppar i hjulet för genomförandet av dessa förändringar.

Stina, din text är ett kvitto på effekterna av bristande representation och visar hur homogent du tycker att det ska få fortsätta vara och allt detta utan att det ska kritiseras. Eller du kanske bara ”provskrev” lite på DN?

Jag fattar inte varför denna text av Stina Oscarson skrevs som ett inlägg i yttrandefrihetsdebatten, jag fattar inte varför folk delade den. Men vet ni vad jag fattade?

Att jag inte orkar med denna så kallade hjälp vissa tycker att de kommer med.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se