Stäng
mars 1, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Arbetsmarknaden flyttar in i telefonen. Foto: Eugene Hoshiko/AP/TT

Ett nytt lågavlönat app-tjänstefolk växer fram i Sverige

”Du har en trasig soffa men ingen bil. Någon annan har en stor kombi men ont om pengar. Appen Tiptapp kopplar ihop er och lser bdas problem.”

Så beskrev Göteborgs-Postens tekniksidor entusiastiskt tjänsteappen ”Tiptapp” i slutet på förra året.

På startup- och tech-sajten Breakit beskrevs förra året hur Hemnets tidigare vice vd Tim Bjelkestam grundat bolaget bakom appen tillsammans med David Höök. Till en början var det en lokal Lidingöangelägenhet, men nu växer användandet inte bara i Stockholm utan över stora delar av Sverige. Varje gång någon kör någon annans trasiga soffa eller tv till soptippen mot betalning tar Tiptapp 10 procent. En klipsk affärsidé med enorm lönsamhetspotential, utan tvekan.

”Du kan också tjäna enkla pengar genom att hämta åt andra”, meddelar företaget i appen.

Kollar man närmare på erbjudandet ser jag att jag just nu kan tjäna 250 kronor genom att hämta sly sju kilometer bort, en hundralapp om jag hämtar ett skrivbord och en 90-säng 29 km bort, eller 50 kronor om jag hämtar tomma kartonger alldeles runt knuten. ”Enkla pengar”, som sagt.

Men när man läser om Tiptapp saknas hela tiden ett perspektiv. Det är inte så konstigt, att prata arbetsvillkor när man pratar om entreprenöriella techbolag och nya spännande apptjänster är i dag i princip en journalistisk no go-zon.

Det behöver dock diskuteras, för Tiptapp är ett exempel på en plattform för köp av tjänster som just nu förändrar arbetsmarknaden i snabb takt. Den som tittar utomlands ser åtskilligt fler exempel på hur de här bjussigt hjälpsamma tjänsteapparna utvecklas till en helt egen del av arbetsmarknaden.

Skräp- och soffhämtandet slutar att vara något man gör för att hjälpa grannen när man ändå är på väg till tippen och blir till en ny typ av egenföretagande eller ögonblicksanställning för löntagare utan rättigheter, garanterad inkomst, semester, försäkringar, möjlighet till organisering, medbestämmande eller löneförhandling. Här byggs en marknad för vår tids springschas. Här kan till exempel nyanlända, långtidsarbetslösa eller fattigpensionärer jobba nära nog dygnet runt för drickspengar utan att få ihop en tillräcklig inkomst att leva på.

Det är ett nytt system som erbjuder medel- och överklassen eget tjänstefolk för en spottstyver.

Tiptapp meddelar på sin sajt att användarna själva ansvarar ”för eventuella skattekonsekvenser som kan uppkomma”, vilket sannolikt också innebär att det här bidrar till framväxten av nya svarta marknader.

I USA finns förstås massor av motsvarigheter eller förlagor. Till exempel appen Taskrabbit, som fungerar på ett liknande sätt. Du betalar en liten summa för att få någon att göra något åt dig som du inte själv orkar eller hinner med. Människor som behöver pengar till mat eller till barnens kläder tar på sig uppdrag för försvinnande små summor. Arbetare ställs mot arbetare i lägsta pris-auktioner, ett underbudskrig. I varje givet ögonblick ställs den avgörande frågan: Vem är beredd att utföra arbetet för lägst ersättning?

Här finns också en ny typ av mikroorganisering. Bland de som är beroende av Taskrabbit-pengar för sin överlevnad har gemensamma facebookgrupper bildats, där man kommer överens om lägsta acceptabla priser för att utföra sysslor. Man lovar varandra att inte åta sig uppdrag för mindre. Det är det fackliga löftet i miniformat, helt enkelt. Initiativ värda att applådera. Men också: Att man behöver bygga organiseringen från noll visar på vilken oerhört svag ställning både Taskrabbit-arbetarna och facken har på den marknad som växer fram.

För den svenska fackföreningsrörelsen är det här ett enormt problem både på kort och lång sikt. Även om man använder den befintliga makt man har för att försöka begränsa utnyttjandet av arbetskraft. De nya tjänsterna växer ändå och facket kommer i de flesta fall aldrig åt dem, det finns inte riktigt någon att organisera och det finns i princip aldrig en tydlig motpart att förhandla med.

Därför är regleringar och lagstiftning med all säkerhet nödvändigt på sikt. Hur den ska se ut, för att skydda mot exploatering utan att bli bakåtsträvande teknikfientlig, är en betydligt svårare fråga.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler