Stäng
september 11, 2017
Elisabeth Lindberg, redaktör
Ett år kvar till valet. Foto: Pontus Lundahl/TT

Ett år till valet: Om man inte får drömma nu, när ska det då göras?

Vad skulle du vilja göra om det inte fanns några begränsningar? Om du hade hur mycket pengar som helst och all tid i världen? De frågorna verkar regeringen inte ha ställt sig en enda gång under sin snart avslutade mandatperiod. Nu är den sista striden innan valet snart här. Om man inte får drömma nu, när ska det då göras?

Det är ett år kvar till valet. På sätt och vis andas man ut. Den här mandatperioden verkar ha pågått minst dubbelt så länge som en vanlig fyraårsperiod. Kaos och kriser och mitt i allt näst intill noll politisk utveckling. Det bråkas ju precis lika mycket om några udda skatter som det gjordes när statsministern hade Reinfeldt som efternamn. Ekonomin tuffar på ändå. Stefan Löfven är nöjd. Men hur länge till?

Det saknas 50 miljarder till välfärden fram till 2020. Löser man inte det kommer det bli nödvändigt med neddragningar. Smaka på det – neddragningar. När förlossningsvård och polis går på knäna redan nu. Tiden är för knapp för Socialdemokraternas vallöfte om 20 miljarder extra till välfärden under nästa mandatperiod. 2020 är redan om två och ett halvt år. Det akuta läget är verkligen akut.

Men eftersom akuta lägen numera är vardagsmat är det lätt att glömma det större perspektivet. Trots olika satsningar som vi glömmer namnen på så fort de har lanserats går det egentligen inte att räkna upp en enda stor ekonomisk-politisk reform som den här regeringen blir ihågkommen för. Dess enda bragd är att den sitter kvar.

Ändå verkar det inte finnas någon krisinsikt. Det är inte så att man röjt alla planeringsscheman i Rosenbad för att verkligen ta itu med att det knappt finns något att ställning för i den ekonomiska politiken. Regeringen verkar helt enkelt aldrig ha frågat sig vad den skulle göra om det inte fanns budgetregler eller en bångstyrig opposition. Inte ens ett ynka litet snabbtåg dröms det om.

Det har tjatats på längden och bredden om att det saknas visioner i politiken. Tanken är att det här inte ska vara en sådan text. Men allvarligt talat. Något är fel när man efter tre år i regeringsställning inte kunnat verka fram en enda idé som är större än att den tillkommer i en blocköverskridande överenskommelse.

Vi behöver investeringar. Tåg och bostadshus. Sjukhus och polisstationer. Ett bättre pensionssystem. Kanske en ny stad till och med. Inte om tio år. Nu.

Det kan inte vara vänsterflum att vilja mer med politiken än att den begravs i budgetbråk, skattetjafs eller bidragskäbbel. Socialdemokraterna brukar inte vara någon hit i opposition, men däremot bra på att vara opposition mot sig själv. På att hitta den springande punkten i vart utvecklingen är på väg. Den förmågan verkar mer och mer försvinna. Och tyvärr rinner tiden iväg.

Gör om, gör rätt. Lägg de där 20 miljarderna nu och lansera det stora projektet till nästa mandatperiod. Oavsett om det är en höghastighetsbana, ett miljonprogram eller ett nytt pensionssystem. Då har vi något att ta ställning till på valdagen nästa år. Som det är nu finns det få riktiga argument för varför Socialdemokraterna ska regera vidare. Förutom att alternativet vore betydligt sämre.

En så svag grund är väldigt svajig att stå på.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler