Stäng
december 7, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Anders Wiklund/TT

Enighet om pensionerna behöver inte vara något bra

Kvinnors pensioner är lägre än männens, konstaterade SCB förra året. Ingen blev förvånad.

”Ska vi nöja oss med att arbetarklassens pensionärer äter sopor?” frågade vi oss på Politism i november 2016 när rubriker i andra medier som Istället för soptunnan – mat till hemlösa och fattiga pensionärer berättade om hur matbutiker skänkte sånt som annars ska slängas till bland annat fattigpensionärerna. Samtidigt kom rapporter från Stadsmissionens äldrecenter om att antalet besökare som kom till dem för att äta sig mätta gått från 3 000 till 11 000 på några år.

Vi visade också hur lite det faktiskt skulle kosta att höja pensionen för de fattigaste och konstaterade att det här är en politisk bomb.

Regeringen har vidtagit åtgärder som kommer att göra skillnad för många äldre som har svårt att leva på sina pension. Både sänkt skatt och höjt bostadstillägg kommer – oerhört välbehövligt – om bara några veckor, den 1 januari 2018. Och pratar man med regeringsföreträdare är det tydligt att de faktiskt ser hur allvarligt läget är, den bild jag fått är att man verkligen tagit in hur illa ställt det är för väldigt många. De vet också att de förändringar som gjorts och görs inte kommer att räcka. Det är bra, viljan till förbättring finns där, kanske kommer också något av Socialdemokraternas vallöften att handla om pensionerna.

Men problemet är förstås att pensionerna görs upp gemensamt i pensionsgruppen, där S, MP, L, M, C och KD ska komma överens. Och de politiska prioriteringarna ser väldigt olika ut, för att uttrycka sig diplomatiskt. När tidningen Arbetet i dag berättar att pensionsgruppen trots allt är på väg att komma överens, kanske inom några dagar, finns därför goda skäl att vara vaksam.

”På bordet finns också frågor om mer jämställda pensioner, bostadstillägg, och hela det ekonomiska utfallet för pensionärerna”, skriver Arbetet. Dessutom avhandlas frågan om hur mycket arbetsgivaren ska avsätta till sina anställdas pensioner. På alla dessa områden finns en stor skillnad mellan vad regeringen och alliansen önskar. Blir överenskommelsen dålig, om den blir på högerns villkor, står vi kvar med ett pensionssystem som inte ger tillräckliga pensioner – men som S och MP i kompromissandans namn ändå måste försvara.

Innehåll och resultat är långt viktigare för Sverige än att kunna bocka av ännu en blocköverskridande överenskommelse på partiernas CV.

Kan man inte enas om en verklig systemförändring som på allvar förändrar läget för arbetarklassens pensionärer är det kanske bättre att man inte kommer överens alls.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler