Stäng
september 7, 2015
Eric Rosén, chefredaktör

En rörelse att ta vara på

Det finns en del att vara glad över och en del att vara mindre glad över.

Den som läst Politism i dag har sett hur vidrigt det låter i danska medier. Och i Ungern har vi ett läge där en sån här rubrik kan skänka viss lättnad runt om i Europa:

Skärmavbild 2015-09-07 kl. 09.31.46

från DN.se

Vi har ett läge i Sverige där ett antal riktigt rika, kraftigt segregerade, moderatkommuner vägrar vara med och ta ansvar.

Samtidigt har vi ett läge där civilsamhället verkligen spänner musklerna och där människor i många europeiska länder visar vilken kraft som finns i engagemang, vilken enorm kapacitet som går att hitta hos vanligt folk, bortom partierna.

I dag läser vi om ”asylgruppen” i Rätan där ett antal pensionärer engagerat sig för att göra mottagandet på den lilla orten värdigt, effektivt och konstruktivt för hela samhället. Och de har lyckats, om man ska tro de nyanlända flyktingarna:

”Jag hade knappt pratat med en svensk när jag kom till Rätan, även om jag bott på andra asylboenden tidigare. Här kom de direkt och frågade hur vi mådde och hur de kunde hjälpa till. Det glömmer jag aldrig. De är som mina mammor nu, säger Mohammed Omar.”

Det är bland annat den typen av initiativ Olav Fumarola Unsgaard – som är journalist med bred erfarenhet av politisk aktivism – syftar på när han i dag skriver på Dagens Arena om rörelserna som tillsammans kan sägas utgöra Refugees Welcome:

”Något som skiljer 2003 från 2015 är att den senaste veckans engagemang handlar om att göra. En insikt om statens tillkortakommanden. Den kan eller vill inte göra tillräckligt. Än värre är det med EU. Ilskan och upprördheten är moralisk – det vill säga politisk. Åsikter och ställningstaganden går hand i hand med konkret handling.”

Jämförelsen med 2003 syftar på massdemonstrationerna – över Sverige och hela världen – mot det orättfärdiga Irakkriget. Fumarola Unsgaards text är viktig, och beskriver det som nu sker på ett sätt som hittills inte gjort. Plötsligt ser vi sammanhanget. Och även farorna adresseras. Som vanligt väcks legitima frågor om vilka som får talartid, vilka krav som ställs, vilket riktning en rörelse ska ha och hur bred den kan vara utan att bli uddlös:

”Det finns inga lätta svar. Men just den frågan har över åren varit den splittrande. Och har knäckt mer än en demonstrationssamordning. Alla rapporter från söndagseftermiddagen i Stockholm berättar om en dyngsur men oerhört värdig manifestation. Bred uppslutning och gott humör. Så bör det förbli.”

Vi ser just nu en fantastisk kraft frigöras i Sverige. Varje dag som vi pratar om och beskriver hur vi ska och kan hjälpa är en dag när riksdagsrasisternas problemformuleringar inte dominerar. Varje dag när vi visar handlingskraft och understryker viljan att hjälpa är en dag då goda krafters röster stärks inom de politiska partierna. Det märks den senaste veckan tydligt hos Folkpartiet, det syns hos en del röster i Socialdemokraterna, det märks i Centerpartiets självförtroende.

Det är, om vi ska få en långsiktig påverkan, nödvändigt att bibehålla konstruktiviteten, handlingskraften och folkligheten i det som nu händer. En smart diskussion om hur människors positiva kraft ska få fortsatt understöd och livsluft är nog därför helt nödvändig.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se