Stäng
juni 1, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Maja Suslin/TT

En förutsägbar kollaps – alla såg Moderaternas kris komma

Det går att säga mycket om Moderaterna och Anna Kinberg Batras kris. Men det går inte att säga att den inte gick att förutse. Tvärtom har det synts lång väg att det skulle bli ungefär såhär.

I april 2015 skrev jag om den del av Moderaterna som skjuter Anna Kinberg Batra framför sig, som aldrig såg henne som sitt val utan som genom ett uppror mot henne också gjorde uppror mot tidigare ledaren Fredrik Reinfeldt.

Medan Kinberg Batra pratade om en långsam politisk omprövning och policyutveckling anade vi att upprorsmakarna ville något helt annat:

”Moderaterna ska avbryta valanalys och politisk förnyelse, slänga Decemeberöverenskommelsen överbord och sikta på omedelbart maktövertagande – möjligen genom att släppa beröringsskräcken med SD, definitivt genom att skärpa tonen i invandringsfrågor och definitivt genom att göra plakatpolitiska men innehållslösa utspel mot romska människor som tigger.”

Redan då kunde vi konstatera att hennes oförmåga att ge konkreta besked eller att signalera övertygelse delvis beror på att hon är bakbunden och inte fått utrymme att styra Moderaterna i den kurs hon vill: ”Frånvaron av entusiasm handlar sannolikt inte om att hon inte har några idéer utan om att hon insett att hon inte har mandat att föra fram dem.”

Att Kinberg Batra dessutom omges av oskickliga politiker, eftersom förkrossande många tunga M-namn lämnat sedan regeringstiden, är också det en uppenbar brist för partiet. De nya toppolitikerna runt M-ledaren är ängsligare, okunnigare och bottnar sämre i moderatpolitiken än de tidigare. Redan i december 2014 skrev vi att detta är en anledning till att Moderaterna hamnat i politisk koma.

Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Anders Borg, Gunilla Carlsson, Ewa BjörlingFilippa Reinfeldt, Catharina Elmsäter-Svärd och en rad erfarna individer på press- och kommunikationssidan flydde fältet. För att nämna några. Personer som Johan Forsell, Hanif Bali och Delmon Haffo har knappast fyllt ut kostymerna. Det här, tillsammans med vanstyret i Stockholms läns landsting, är faktorer som vid sidan om Kinberg Batra själv bidragit till Moderaternas förfall.

Men viktigast är naturligtvis den vanvettiga SD-strategin. De flesta såg lång väg vad det skulle leda till. I januari i år konstaterade vi att Anna Kinberg Batras framtvingade omsvängning kring Sverigedemokraterna kan bli hennes fall:

”Hon är på väg att bli partiledaren som:
1. Fått sitt mandat från den förre, numera ifrågasatte och hånade, partiledaren.
2. Tvingats föra en helt annan politik än den hon ville arbeta för.
3. Visat att Moderaterna inte är ett parti som håller löften och överenskommelser över blockgränserna.
4. Sträcker ut handen till fascister, antisemiter, islamofober och andra rasistiska politiker i Sverigedemokraterna.
5. Kraschar allianssamarbetet en gång för alla.

Vi får se hur långvarig hon blir.”

Än så länge sitter hon kvar. I dag kom en SCB-mätning som var usel för Moderaterna, men ändå något bättre än befarat. Det kanske ger Anna Kinberg Batra lite andrum. Men det kommer inte att rädda henne kvar på sikt.

Sök på Politism.se