Stäng
januari 8, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: SVT

En del av dem dör, enstaka klarar sig hit

På torsdagsförmiddagen publicerade skribenten och aktivisten Nabila Abdul-Fattah en bild på 10-åriga Heba Abdul-Ghani på instagram: ”Hon var en flykting ifrån Homs i Syrien. Hon dog igår uppe i bergen i Libanon när stormen Zina svepte över hela landet och flyktinglägret hon bodde täcktes av tjock snö.” skriver Abdul-Fattah bland annat, för att ge åtminstone en av alla döda ett namn och ett ansikte, även här.

De här barnen dör hela tiden. De flyr från krig men dör för att hjälpen de erbjuds inte är tillräcklig. Andra försöker fly till Europa, ibland till Sverige. En del av dem dör när de försöker ta sig över Medelhavet. Andra när de med livet som insats hoppar ner på passerande lastbilars släp för att den vägen försöka smita över gränsen. En av de som stod inför det beslutet är den 15-årige pojke som SVT:s reporter Fredrik Önnevall mötte under ett reportage för dokumentärserien Fosterland. Men den här pojken frågade Önnevall om inte han och SVT kunde hjälpa.

Trots att det innebär att han lämnar journalistrollen och i någon mån går in i rollen som flyktingsmugglare är det omöjligt för honom att inte hjälpa när han får den direkta frågan. När han inser vad det innebär att säga nej.

Det sägs inte mycket i klippet, men det säger ändå väldigt mycket. När Önnevall möter de som flyr från Syrien blir det omöjligt att avstå. Som minst har det hjälpt 15-åringen i programmet. Som bäst kan vi till och med lära oss något av det.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se