Stäng
oktober 3, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
Regeringen. Foto: Janerik Henriksson / TT

En bra dag för regeringen – men hur blir det imorgon?

I dag läste statsminister Stefan Lövfen upp sin regeringsförklaring i riksdagen och även om det mesta var väl känt sedan tidigare fanns en hel del intressant att ta fasta på. Dels är det viktigt att titta på vilken utgångspunkt han hade. Det är där ramarna sätts. Precis som Fredrik Reinfeldt ofta fått äta upp de löften han avgav men svek från sin första regeringsförklaring kommer Löfven prövas mot det som han sa i dag.

Och det han sa var att de växande klyftorna ska krympa, att de uppsatta miljömålen ska hållas, att arbetslösheten ska ner, att skolresultaten ska vändas och att jämställdheten mellan kvinnor och män är en central fråga. 

Vill man vara sparsmakad kan man man sammanfatta regeringens löfte så kort. Lyckas de med detta? Det är vad vi har att utvärdera.

Resten är svårare och handlar om genomförandet. En trist grej, som sätter tvångströja på regeringen, men som inte är överraskande, är att överskottsmålet ligger fast. Det innebär att man – helt i onödan – krymper möjligheterna att föra en vettig politik med investeringar för jobb och klimat. Det är osmart, och vi får hoppas att målet överges med tiden.

Förutom de stora överenskommelser som redan avhandlats på Politism och andra ställen kan man notera en del ytterligare grejer.

Det är mycket bra att man lovar att bygga 250 000 nya bostäder till 2020, men frågan är om det är tillräckligt? Den ”bostadsmiljard” som utlovas är helt klart för lite för att göra verklig skillnad. Det är dock väldigt bra att nye bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) ser bostadsbyggandet och klimatfrågan som närliggande varandra.

Det är bra att frågan om otillgänglighet som diskrimineringsgrund ska få en starkare ställning.

Det är bra att ”rättvis världshandel” betonas och att Löfven slår fast att svenska löner och svenska villkor ska gälla alla som arbetar i Sverige.

Det är bra att man tar fram ett styrande sysselsättningsmål och satsar mer på arbetslivsforskning.

Det är viktigt att man inför lönekartläggning varje år för att få en bild av ojämställdheten. Det är bra att man lovar att ”genusbudgetera”, vilket innebär att man räknar ut hur rättvist offentliga resurser fördelas ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Det är bra att man lovar att forskningsanslag ska fördelas jämställt. 

Klimatfrågan beskrivs av Löfven som ”vår tids ödesfråga”. Han konstaterar att vi redan har en global kris och att Paris-mötet nästa år måste fatta ”vår generations viktigaste beslut”. Regeringen ska också upprätta ett klimatpolitiskt ramverk, vilket kan göra stor skillnad om det följs noga. Sverige ska gå före, lovar Löfven. Det ska vi påminna regeringen om. Det finns all anledning att vara orolig över att det här är mer vackra ord än faktisk politik, det brukar vara så.

Frågan om vinst i välfärden får sitt svar i kommunalt veto mot nyetableringar och hårdare regler. Det är toppen, men det är verkligen inte det vinststopp som krävs.

Vi kommer återigen få fri entré till statliga muséer. Bra.

Sverige ska erkänna Palestina. Här finns anledning att hurra fyrfaldigt och fälla en tår. Underbart bra.

Bekämpningen av hatbrott ska prioriteras och ett nationellt kunskapscentrum för forskning om rasism ska upprättas. Detta är också väldigt bra.

Bland de nya ministrarna finns anledning att hoppas på Åsa Regnér som jämställdhetsminister, hon är politiskt skarp och har bred feministisk erfarenhet. Att Ardalan Shekarabi får ansvar för offentlig upphandling bäddar för mer radikalitet, enbart genom att han har så mycket kunskap i frågorna. De som kämpat hårt för bättre representation kan se att fyra av ministrarna är utlandsfödda i utomnordiska länder och att regeringen har lika många kvinnor som män. Det är inget dumt facit.

Morgan Johansson är justitieminister och migrationsminister. Att han har ansvar för de senare frågorna gör att man på nytt måste påminna om hans oerhört märkliga utspel från 2011, då han ställde sig bakom ett förslag om att ge invandrare ett andra klassens medborgarskap, ett ”temporärt” sådant som kunde ryckas ifrån människor under ett antal år om de begår brott.

En åtgärd Johansson tyckte var lämplig för att bekämpa ”gängkriminalitet”. En åtgärd som för alla andra verkade vansinnig. Man får hoppas att han lagt detta bakom sig för alltid.

Annars lär vi få veta de närmaste dagarna vilka andra skandaler som ministrarna döljer. Hur många av dem som finns kvar om en vecka återstår alltså att se.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se