Stäng
augusti 29, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Stina Stjernkvist/TT

En blåbrun röra allt mer trolig efter nästa val

I söndagens Agenda hade moderatledaren Anna Kinberg Batra alla möjligheter att en gång för alla klargöra sin syn på Sverigedemokraterna. Hon tog den inte riktigt. Medan hon var tydlig med att hon, av sakpolitiska skäl, inte vill regera tillsammans med dem, och sa att SD är ett rasistiskt parti, sökte hon sig till mumlet och luddigheten när frågan handlade om ”någon typ av samarbete”.

Hon utesluter det inte och ger inget klarare besked än att hon helst ser en alliansregering i majoritet.

Det är inte så konstigt. Vi har skrivit mycket om den interna kampen i Moderaterna, där allt fler vill luta sig mot SD efter nästa val, och Anna Kinberg Batra har inte klarat att stå upp för en egen linje. Det är också en rent matematisk historia. Vill man regera måste man få tillräckligt stort stöd. Och det är väldigt osannolikt att Moderaterna klarar detta utan något som helst samarbete med SD. Särskilt sedan Kristdemokraterna brände alliansens bro till makten – Decemberöverenskommelsen – i ett helt misslyckat försök att få bättre siffror i opinionsmätningarna.

Den överhängande risken för ett borgerligt samarbete med Sverigedemokraterna beskrivs också i dag på DN Debatt, där Daniel Suhonen och Mats Wingborg skriver om den nya boken ”Den blåbruna röran – Sverigedemokraternas flirt med alliansen och högerns vägval”.

De påminner bland annat om att borgerliga samarbeten med SD redan prövas i ett antal kommuner, en blåbrun röra håller på att bli en normal del av svensk politisk vardag. De visar också på hur Sverigedemokraterna justerat sin politik på område efter område för att bli mer gångbara i de moderata salongerna, en förändring som inte minst underlättats av näringslivets inkännande lobbyarbete mot rasisterna i SD. Så även om också den rödgröna regeringen tyvärr kommit med flera migrationspolitiska beslut (och konstiga utspel) som ligger i linje med vad Sverigedemokraterna vill se så krymper det faktiska samarbetsavståndet egentligen bara till högern.

Detta gör att Kinberg Batras fokus på sakpolitiken – hon nämner gärna Nato-frågan som en avgörande stötesten – blir extra talande. Om hon får som hon vill, om Sverigedemokraterna omprövar några sakpolitiska bifrågor (allt utom rasismen är bifrågor för SD) där de står långt ifrån varandra, kanske hon plötsligt kan motivera en moderatledd regering som styr med SD-stöd, och med eftergifter till SD?

Det blir för varje dag som går mer sannolikt att det är så det kommer att se ut efter nästa val.

Sök på Politism.se