Stäng
juni 10, 2018
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Hasse Holmberg/TT

Du måste sluta lita på att marknaden ska lösa bostadsbristen

Bostadsfrågan verkar inte riktigt lyfta i valrörelsen. Det är ingen politisk snackis.

Trots att medierna är proppfulla med artiklar och inslag om bostadsbristen, om prisfall, om nya byggen, om inställda byggen, om räntor, amorteringskrav och hushållens skuldsättning. Trots att så många pratar om bostäder på arbetsplatser och middagar.

Kanske beror det på att de stora reformförslagen lyser med sin frånvaro. För det beror i alla fall inte på att bostadspolitiken är mindre viktig under de kommande åren.

För att Sverige ska klara bostadsförsörjningen krävs under de närmaste sju åren ungefär 80 000 nya lägenheter varje år. En siffra som vi inte når i dag.

Det byggs nytt hela tiden, överallt, och vi har haft den högsta byggtakten på 40 år i Sverige. Förra året färdigställdes 53 500 nya bostäder, och prognoser för i år talar om ungefär 60 000 färdiga bostäder.

Det massiva byggandet under högkonjunktur till trots är vi inte ens nära att täcka behoven. Nu börjar dessutom byggandet att trappas ned, snarare än öka, vilket syns i det sjunkande antalet bygglov för flerbostadshus.

Ett stort misstag är att de politiska partierna förhåller sig till bostadsfrågan som om de inte kan göra särskilt mycket för att påverka läget. Högern pratar mest om marknadshyror – alltså högre hyror – och i någon mån högre bidrag till de som inte har råd med de högre hyrorna. Vänstern pratar mest om det införda statliga investeringsstödet – en bra reform som gjort skillnad men som inte är tillräcklig.

Men det enda som kan göra verklig skillnad är att mycket mer av bostadsmarknaden görs till en statlig angelägenhet. Bara staten kan vara så stark och ha ett så tydligt medborgarfokus för att vi både ska klara bostadsförsörjningen och hålla hyrorna så låga att vanligt folk kan efterfråga de nya bostäderna. Tittar man på hur det sett ut sedan mitten på 1970-talet fram till i dag blir det väldigt tydligt. När staten stått för bostadsfinansieringen har problemen gått att lösa – när marknaden fått ansvaret har det gått sämre, minst sagt. Titta på den här bilden från Hyresgästföreningen:

HYRESGÄSTFÖRENINGEN

Färdigställda bostäder i nybyggda hus efter hustyp och år.

Det är svårt att säga att marknaden levererar. Det är uppenbart att de extra stora bostadsbehov som flyktingmottagandet inneburit ställer särskilt stora krav på att bostadsfrågan blir politikens ansvar. Men lika uppenbart är det att marknaden hade misslyckats även med ett betydligt mindre flyktingmottagande.

Resultatet av den privata bostadsfinansieringen är väldigt tydligt: Vi har inte fått tillräckligt många nya bostäder. Vi har tvingat hushållen att belåna sig upp över öronen – i stället för att låta staten belåna sig på en enkelt hanterbar nivå. Dessutom har marknadens underleverans gjort att vanligt folks kostnader drivits upp, hyrorna för nybyggen är oerhört höga och kostnaderna för en bostadsrättsinnehavare hålls bara nere ett extremt lågt ränteläge som inte vara för evigt.

Väldigt många av de som behöver en ny bostad: Unga, nyanlända, barnfamiljer med flera – har ingen chans att efterfråga bostäderna som byggs i dag, eftersom det är för dyrt.

Bara genom att använda våra gemensamma resurser, och gemensam styrning, kan vi få en bostadsmarknad som fungerar. Bara genom att öka utbudet mycket kraftigt kan vi hålla hyrorna nere. Men då måste politikerna faktiskt leverera förslag och våga ta debatten om statlig bostadsfinansiering på allvar.

Den som säger åt dig att marknaden kommer att lösa det här ljuger.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se