Stäng
juni 14, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Jim Cole/AP/TT

Donald Trump är osårbar

”Därför är Trump farlig”, ”Donald Trump har inga svar”, ”Helgalna citat från Donald Trump”, ”Trump är inte kvalificerad”, ”Donald Trump ljuger”, ”Trumps utrikespolitik är omöjlig”.

Det finns, både i USA och Sverige, hur många rubriker som helst som leder in i artiklar som berättar för oss exakt hur vansinnig, hur farlig, hur korkad och hur fruktansvärt lögnaktig republikanernas presidentkandidat är.

Och när primärvalen nu är på väg att avslutas har Donald Trump krönt det hela med en extra obehaglig retorik efter terrorattentatet mot gayklubben Pulse i Orlando. Det är ingen idé att uttrycka sig med finess här:

Det första jag tänkte på när jag hörde Trumps utspel var Hitler.

Det håller förstås inte som seriös jämförelse, men det var i alla fall dit tanken for. När man tror att Donald Trump gått långt över gränsen visar han alltid att han är beredd att ta ett rejält kliv till. Och ett till.

Inga varningar i världen, oavsett hur skarpsinnigt formulerade, bromsar honom. Inga politiska analyser. Inga politiska motståndare. I stället framhärdar han ytterligare och visar att han inte över huvud taget är bekymrad av så världsliga saker som alla människors lika värde.

Tittar man på de mätningar som gjorts och som görs är det fortfarande osannolikt att Donald Trump vinner över Hillary Clinton i presidentvalet. Men: Att lyssna på honom och sen lyssna på Hillary Clinton är nedslående.

Man känner hur hans grova lögner och gränslösa påhitt faktiskt flyger. Man känner hur de osmakliga påhoppen mot henne fastnar. Man känner hur hennes traditionella debatteknik och argumentation studsar på honom. Trumps antietablissemangsretorik ligger i oerhört väl i tiden, Clinton är den perfekta projiceringsytan för den och Trump har till och med börjat återanvända Barack Obamas kampanjmaterial mot Clinton från primärvalet 2008. Obama använde på många sätt samma argument mot henne då som Bernie Sanders gjort under sin kampanj – och som Trump nu tar till sig och paketerar om i en långt mer osmaklig version.

Skjutningen på Pulse i Orlando gav Trump möjligheten att påminna om att han minsann för länge sen lovat att agera mot muslimer – alla muslimer i allmänhet, urskillningslöst och utan att bry sig om att han argumenterar för en vedervärdigt rasistisk hatpolitik. Trump vill se terrorattentatet som en game changer, och då han redan lovat att stoppa muslimer från att komma till USA bjuder han nu över sig själv och lovar också att stoppa all invandring från alla länder som kopplas till terrorism. Han påstod sig veta att amerikanska muslimer känner till när ett terrorattentat är på gång eller när någon planerar en attack, men att de avstår från att slå larm. Han konstaterade att det som skiljer fienden från tyskarna under andra världskriget är att de inte bär uniform, att det kan vara vem som helst.

Samtidigt antydde han att Obama har en dold agenda. Han sa att det är ”something going on” bakom Obamas ovilja att tala klarspråk om islamistisk terror, och att folk får lista ut vad på egen hand. Han sa att Hillary Clinton inte vågar använda begreppet ”radikal islamism” vilket fick henne att snabbt lova att hon visst är beredd att använda begreppet.

Fortfarande hörs invändningar om att Trumps politik är omöjlig och att han inte kommer att kunna genomföra den, att världssamfundet kommer att reagera. Det räcker med att titta på hur begreppet mänskliga rättigheter devalverats i Europa och hur asylrätten kommit att i praktiken upphävas i några av världens rikaste länder för att förstå att det ”möjliga” aldrig stoppar en Trump.

Hans retorik är i själva verket ett löfte om våld och om en massiv konfrontation med alla människor som över huvud taget associeras med ”fel” religion. Inga protester får honom att backa. Ingen förväntan om rationalitet och logik är applicerbar på honom. Inga tidningsartiklar eller fräna argument tycks bekymra honom. Han är osårbar. Politiska motståndare, det republikanska partiet, grävande journalister och internationella konventioner kan inte komma  åt honom.

De enda som kan hindra honom, och en möjlig katastrof, är väljarna. För varje dag som går blir jag mer och mer rädd att de inte kommer att göra det.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se