Stäng
6 dagar sedan
Sara Martinsson, skribent
"Länkskatt" och filter som kan känna igen skyddat material finns i det nya lagförslaget. Foto: Magnus Liam Karlsson / SvD / SCANPIX

Döden för internet – eller ett skydd för de som skapar kultur?

I diskussionen om den nya EU-lagstiftningen påstår sig båda sidor ha kreatörernas rygg. Men ingen framstår som särskilt uppriktig.

I går röstade EU-parlamentet ja till ett omstritt nytt lagförslag. Förespråkarna menar att de nya reglerna – om ministerrådet och EU-kommissionen går på samma linje – kommer att säkra upphovsrättsinnehavares möjligheter att få betalt för sitt jobb. Kritikerna däremot anser att beslutet kommer att döda internet.

Omröstningen i Strasbourg har föregåtts av intensiv lobbying.
Branschgiganter som Google och Facebook känner oro för att den ”länkskatt” som nu ser ut att bli verklighet kommer att innebära ett hårt slag för deras affärsmodell, som i alla fall delvis bygger just på att sprida upphovsrättsskyddat innehåll.

Det här säger de förstås inte utåt. I stället talar mot-sidan om vikten av att bevara internet som en plats där kulturen är fri och där vem som helst kan publicera sig.

På andra sidan debatten har representanter för organisationer inom kultursektorn funnits, med uppdrag att värna kreatörernas intressen:

”Nu är det dags att våra svenska parlamentariker synar dessa kampanjer i sömmarna, kommer tillbaka till sakfrågan och tar klartänkta, välinformerade beslut – med oss kulturskapare i minnet. Det är trots allt den kultur vi skapat som människor är beredda att betala för med sin tid, sitt engagemang och sina pengar.”

Så skrev 21 svenska kulturmakthavare i en debattartikel i SvD inför omröstningen.

Bland dessa fanns till exempel IFPI Sveriges VD Ludvig Werner, känd bland annat som högprofilerad motståndare till fildelning, på uppdrag av medlemmarna i hans organisation: skivbolagen.

SvD-artikeln illustrerar träffsäkert den frånvaro i diskussionen av dem som båda parter påstår sig företräda: kreatörerna själva.

Det spelar ingen roll om techbranschen skickar fram Wyclef Jean att agitera framför parlamentsledamöterna. De har ändå stora svårigheter att förklara hur de tjänar den helt vanlige innehållsskaparens intressen, när alla vet att deras modeller aldrig i första hand gagnat individen.

Det samma gäller för de företag i media- och nöjesindustrin som gärna ser både ”länkskatt”, förbud att filma fotbollsmatcher och någon form av uppladdningsfilter som ser till att de får del av Googles och Facebooks kaka. På vilket sätt kommer dessa medel komma den faktiska upphovsrättsinnehavaren, kreatören, till del?

99,99999 % av alla som i olika form dagligen publicerar sig på internet är inte stora stjärnor. De är inte knutna till multinationella företag eller branschorganisationer. Att det ändå är dessa företag och organisationer som påstår sig föra kreatörernas talan är cyniskt.

Tills någon lyckas förklara på vilket sätt deras linje verkligen gagnar dem som skapar kulturen på internet kommer båda sidor framstå som drivna av egna ekonomiska intressen.

 

(För full transparens: Schibsted, delägare i Politism men inte inblandade i några publicistiska beslut eller vår hållning i politiska frågor, verkar för den så kallade länkskatten i artikel 11.)

Sök på Politism.se