Stäng
mars 8, 2015
Margret Atladottir, redaktör
Studenter i Indien demonstrerar på tvåårsdagen av den uppmärksammade gängvåldtäkten där en ung kvinna dog i New Dehli år 2012. Foto: Rafiq Maqbool/TT

Det som förenar kvinnor världen över: Att män dödar oss

Det är verkligen underbart att vara kvinna. Även om jag kanske inte främst identifierar mig som just det, utan snarare människa och just den människan jag är. Men man blir så ofta påmind om att det är kvinna man är, både på gott och ont. Det finns reflexmässiga impulser som vi kvinnor kan dela med varandra, vilka vi än är, vart vi än kommer ifrån. Att vara rädd för män är ett sådant exempel. Vi låter inte varandra gå hem ensamma på kvällarna utan att höra av oss till varandra, för att ta ett exempel ur mitt eget liv. Det är inte så att vi vill känna den rädslan. Tvärtom. Det hade varit så sjukt skönt att slippa den, att känna sig trygg. Tyvärr gör jag inte det och har nog aldrig riktigt gjort.

Det har förstås inte att göra med att män skulle vara några monster som är ute efter just mig. Även om jag många gånger fått höra det argumentet när jag skrivit om mäns våld mot kvinnor eller sexuella trakasserier.  Att jag ska slappna av och sluta upp med manshatet. Det finns till och med massvis med män som jag älskar och respekterar. Men, en orsak till den här rädslan har nog ganska mycket att göra med ren och skär fakta och statistik. Våld mot kvinnor är en global epidemi. Var tredje kvinna drabbas – även i höginkomstländer. Och detta: ”Var än i världen en kvinna dödas är det i fyra fall av tio hennes egen man eller pojkvän som är skyldig.”

Så, den är inte helt tagen ur luften, den här rädslan. Det finns så mycket jag vill att vi ska göra. Det finns nämligen så oerhört många anledningar att ta mäns våld mot kvinnor på allvar, rent politiskt. Utöver att det ju faktiskt är det enda anständiga att göra, alltså.

Det kostar samhället enorma summor pengar att män dödar och misshandlar oss.

Det förstör människors möjligheter till ett anständigt liv. Eller ett liv över huvud taget.

Och det bidrar till en allt skevare manssyn i världen. Vi är liksom redan rädda för er. Snart har vi ingen respekt för er alls.

Det är internationella kvinnodagen i dag. Därför unnar jag mig att skriva den här texten. Inte för att det bara skulle lämpa sig att prata om mäns våld mot kvinnor en dag om året, men för att jag hoppas att jag får lov att göra det utan att bli trakasserad och anklagad för att sprida ”manshat”. Det skulle vara så skönt. Det kan vara min present. Jag skulle verkligen uppskatta det. Och sedan, imorgon, kan allt vara som vanligt igen.

Om ni vill.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se