Stäng
oktober 11, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Christine Olsson/TT

Det rätta att göra i en svår situation

Vi svenskar pratar ofta om hur bortskämda vi är som inte har några minnen eller erfarenheter av krig.

Det är både sant och missvisande. För nog har det varit lugnt och skönt i Sverige när det kommer till väpnade konflikter under en anmärkningsvärt lång tid. Det är underbart att det är så.

Men att vi svenskar inte har erfarenhet av krig stämmer inte. I dag har väldigt många svenskar minnen av både bomber som smäller och anhöriga som mördas.

Det finns en överrepresentation av svenskar som har egen erfarenhet av krig, eller som är barn till människor som flytt, bland de frivilliga som just nu hjälper nyanlända flyktingar. De vet något om det som nu sker.

Samtidigt debatteras friskt hur den svenska ekonomin ska klara flyktingmottagandet, Det är en diskussion som kommer parallellt med att regeringen lägger en åtstramande budget för 2016, där intäkterna är högre än utgifterna.

Det är en bisarr diskussion att föra i ett land som gladeligen sänkt skatterna med hundratals miljarder kronor de senaste åren. Det är en dum diskussion i det Sverige som passar på att – i onödan – betala av pengar på en redan låg statsskuld. Visst kan vi behöva öka det offentligas intäkter (av flera skäl), men den som med ekonomiska argument försöker säga att vi inte klarar att värna asylrätten för att vi inte har råd ljuger. Eller så har hen inte läst på.

Visst är läget på många sett akut. Många som jobbar för Migrationsverket eller i andra delar av mottagandet sliter oerhört hårt, jobbar över och gör otroligt mycket mer än vad som står i arbetsbeskrivningen.

Vid en presskonferens i fredags konstaterade statsminister Stefan Löfven (S) att vi står inför en av de största humanitära insatserna i Sverige i modern tid. Han manade till samling, ett gemensamt ansvarstagande i hela Sverige och riktade ett varmt tack till Migrationsverkets personal, till frivilliga, lärare, poliser, jurister och tjänstemän.

Det var bra. Alla de som sliter hårt i en extraordinär arbetssituation ska får ett erkännande för den insats och uppoffring de gör, på samma sätt som brandmän och andra som kämpade mot skogsbranden i Västmanland för lite mer än ett år sedan förtjänade detsamma. Eller alla de som slet till bristningsgränsen för att reparera samhället efter stormen Gudrun 2005.

Vi ignorerar inte bränder för att de är svårsläckta. Vi struntar inte i att bygga upp samhället efter en storm. Vi ska inte heller väja för den utmaning ett flyktingmottagande på rekordnivåer innebär. Därför är det bra att regeringen också säger sig vara beredd att hitta speciallösningar, att använda stora pråmar, tomma fängelser eller till och med tältläger om det är vad som krävs för att rädda liv.

En del undrar varför vi gör det här, sa migrations- och justitieminister Morgan Johansson (S) på presskonferensen i fredags och svarade sedan principiellt, snarare än med näsan i kalkylbladet:
– Det enkla svaret är att det är det rätta att göra i en svår situation.

Så måste humanism se ut i den praktiska politiken i ett av världens rikaste länder. Vad ska vi med rikedomen till om inte detta? Det som nu sker gör oss alla till medborgare i ett land som går före i Europa i ett historiskt skede. Det är värt mycket. Även om det inte kan mätas i jobbskatteavdrag.

Efter att ha framstått som passiv och frånvarande visade Stefan Löfven på fredagen att han vill leda och förekomma hellre än förekommas i det läge som uppstått. Det är bra, och resursförstärkningar till bland annat kommunerna och barn- och ungdomsvården är mycket bra. Kontrasten mot rasismen och egoismen är slående. Men det krävs mer.

Ett stort antal nya bostäder måste snabbt fram. Modul- och barackbostäder har sina nackdelar, såsom ett relativt högt kvadratmeterpris och en lägre standard. Men om det går att få dem på plats snabbt är det ändå värt pengarna. De går dessutom enkelt att uppgradera till mer permanenta och välrustade bostäder på sikt.

En annan stor utmaning är svenskundervisningen, där regeringen avser att låta till exempel syriska invandrade lärare bli svensklärare för syrier via ett snabbspår. En enkel lösning så självklar att man undrar varför det inte gjorts tidigare.

Ytterligare en fråga handlar om möjligheten för flyktingar att bo kvar i mindre kommuner också på sikt, kanske genom att se över hela etableringsreformen. En situation där de kortsiktiga kostnaderna hamnar i glesbygdskommuner medan de långsiktiga skatteintäkterna hamnar i storstäderna måste undvikas.

Listan kan göras längre. Men efter många om och men tycks nu en pollett ha trillat ned på regeringskansliet: Om inte de använder flyktingkrisen för att göra politik kommer någon annan att göra det. Fortsätt såhär, Löfven.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se