Stäng
september 14, 2018
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Henrik Montgomery/TT

Det finns problem även om Stefan Löfven vinner maktkampen

Ingenting har hänt, fortfarande. Vi tycks ha ett valresultat, och de rödgröna är större än alliansen. De senare har fortfarande möjlighet att ta makten om de samarbetar med Sverigedemokraterna, annars inte.

Stefan Löfven har hanterat positioneringskriget och spelet om makten mycket skickligare än sina motståndare. Hans tal på valnatten var hans starkaste politiska ögonblick under hela valrörelsen, medan huvudmotståndaren Ulf Kristersson (M) febrigt hetsade om en alliansregering trots att han för tillfället saknar alla förutsättningar att bilda en sådan. De borgerliga har också en fixering vid en meningslöshet – huruvida Löfven sitter kvar som statsminister i en vecka eller två till. En fråga som kanske är viktig för personer som jobbar i högerns högkvarter, men som realpolitiskt betyder noll och intet för alla inblandade.

Det vi ser nu är egentligen precis den typen av politisk konflikt Stefan Löfven är bäst på. Den passar honom. Han har tålamod, är en van förhandlare och hur högt tonläget än blir från Ebba Busch Thor eller Ulf Kristersson har Löfven definitivt en möjlighet att vinna kampen om makten. Ända sedan han blev S-ledare har han sagt sig vara villig att regera tillsammans med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. När det skarpa läget blir allt skarpare måste vi därför på allvar fundera över vad det skulle innebära.

Det skulle inte bli lätt, det heller, nämligen. C och L står för en på alla områden fackfientlig politik där löntagarens position ska försvagas relativt arbetsgivarens. C och L vill inte medverka till ökad ekonomisk jämlikhet, deras förslag handlar om motsatsen – ökad lönespridning, lägre skatt för de med allra högst inkomster, en stark ovilja att beskatta kapital. Dessutom är Centerpartiet och Liberalerna sugna på att låta staten styra lönebildningen, både för att få upp vissa löner och för att pressa ner andras löner. Allt detta är egentligen omöjligt att förena med socialdemokratisk politik. Socialdemokraterna har gått till val på att freda det svenska samhället från den ekonomiska politik och den arbetsmarknadspolitik Annie Lööf och Jan Björklund står för.

En koalition innebär naturligtvis alltid kompromisser och Löfven skulle vara tvungen att gå väldigt långt för att gå C och L till mötes. Vad skulle detta innebära för alla LO-medlemmar? Ska deras anställningar bli osäkrare, ska deras löner bli lägre, ska de se ojämlikheten börja skena igen? Vad händer då med LO-medlemmarnas stöd till Socialdemokraterna? En hel del av dem har redan börjat rösta höger, främst på SD. Hur många fler gör samma resa om Löfven ska stå upp för en politik förhandlad med Lööf och Björklund?

Man skulle kunna säga att det är alldeles för tidigt att ge sig in i den här typen av hypotetiska resonemang kring en regeringskonstellation som i dag ser osannolik ut. Men allt som hänt sedan valdagen tyder på att Löfven fått bättre förutsättningar att bryta upp blockpolitiken och hitta ett mittensamarbete än många trodde var möjligt. Då är det viktigt att börja titta på sakpolitiken i tid. Plötsligt har den redan hänt.

Sök på Politism.se