Stäng
oktober 29, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Ulf Kristersson (M). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det finns anledning att vara rädd för Kristerssons moderater

Moderaternas nye partiledare Ulf Kristersson är jätteglad. Och han har anledning att vara det. Sedan han tog över har det vänt uppåt för Moderaterna, efter den långa smärtsamma opinionsresa partiet gjorde under Anna Kinberg Batra.

M ökar i flera mätningar. Och de ökar ganska mycket.

Kristersson är en av anledningarna till detta. För trots att han inte är någon skicklig debattör är han en ledare som ger ett ganska ledigt och avslappnat intryck, han verkar inte skrämd av journalisterna och han låter tydligare i sakpolitiken än sin företrädare.

Under valåret kommer relationen till Sverigedemokraterna, svar på frågorna om vägen till makten och synen på allianssamarbetet att göra livet tufft för honom – för egentligen kan han inte ge en klarare bild av vad han vill och hur han vill regera än Kinberg Batra.

Men trots det är det omöjligt att förneka att Moderaternas omstart gett dem resultat.

Det finns också ett viktigt skifte i Moderaternas inriktning. Ett skifte som inte får gå vänstern förbi. Till exempel Socialdemokraterna rör sig allt mer åt det auktoritära, bort från en hel del av det frihetliga, i sin retorik och i de förslag de lyfter fram. En resa som också Moderaterna gjort efter Fredrik Reinfeldt.

Men nu jobbar Moderaterna återigen stenhårt på vänster-höger-skalan och pratar vitt och brett om enorma skattesänkningar, nedrustning av välfärden och uppluckrad arbetsrätt. Och detta sker samtidigt som Socialdemokraterna för tillfället hellre pratar gränskontroller och tvingas ägna sin tid åt att försvara utvisningar till Afghanistan. En politik anpassad efter opinionen, men svårt demoraliserande i de egna leden. En större berättelse och en bättre argumentation kring alla de progressiva reformer som genomförs – inte minst i den senaste budgeten – tycks man inte lika intresserad av. Att detta sker samtidigt som en tillbakalutad och glad Kristersson alltså gjort sitt parti till hårdnackade gammelmoderater igen är farligt.

Resultatet är att de inte får ett tillräckligt starkt och skarpt motstånd i de klassiska vänster-höger-frågorna.

Det gör också att Moderaterna riskerar att framstå som en starkare förändringskraft än Socialdemokraterna. Medan Löfven berättar att hans parti står fast förankrat i mitten – och när hans parti lovar att bevara (inga experiment!) snarare än att förändra ger det Moderaterna slagläge.

För vad som förenar de flesta av de politiska rörelser som varit framgångsrika de senaste åren är löftet om stora och snabba förändringar. Vare sig det handlar om rasistiska partier, teknokratpopulister som Macron eller om vänsterrörelser så har kravet på förändring varit framgångsfaktorn.

Nu vill Moderaterna förändra Sverige. Om vänstersvaret, mittensvaret om man får tro Löfven, på det bara blir: ”det vill inte vi” så kan Kristersson skörda stora framgångar.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler