Stäng
september 20, 2018
Politism, redaktion
Foto: Erik Simander / TT

Det falska valet: Att omfamna högern för att slippa högern

Mittenregering eller högerregering? Så framstår huvudalternativen. En koalition mellan S, C, L och MP skulle ha en liberal tyngdpunkt, och kanske rentav ledas av en liberal. En högerregering – hela alliansen eller med bara M och KD – skulle vara understödd av Sverigedemokraterna. Så det ser med andra ord ut som om Sverige står inför ett avgörande val, mellan liberalism och nationalistunderstödd höger.

Men det är i själva verket ett falskt val – att omfamna högern för att slippa högern.

Tankefiguren liberalism kontra populism – det goda mot det onda – fördunklar det som högerliberaler och högerpopulister har gemensamt: det marknadsliberala projektet.

Den tidigare socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström talade sig i Aktuellt i veckan (17/9) varm för en mittenregering. Det gäller att se till att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande, sa han. Och, hävdade Bodström, Socialdemokraterna, Centern och Liberalerna ligger ju ändå så nära varandra. Men som Eric Rosén påpekar, befinner sig L och C ekonomiskt-politiskt långt ut på högerkanten. De, M och KD har sällskap av SD som också vill öka klyftorna. Att ställa högerliberalism mot högerpopulism är därför missvisande, men det har visat sig effektivt för att genomdriva högerpolitik.

Emmanuel Macron, Frankrikes Annie Lööf, vann presidentvalet förra året när många socialistväljare röstade på honom för att hindra högerextrema Marine Le Pen. De flesta ångrar sig i dag, när Macron monterar ned den franska välfärdsstatsmodellen. Men högerpopulismens frammarsch underblåser den europeiska socialdemokratins liberalisering som pågått sedan 1980-talet. I den i och för sig viktiga kampen för öppenhet och tolerans tillsammans med liberalerna förlorar vänstern klassaspekten ur sikte (i USA däremot ser vi kanske början på en motsatt trend).

I takt med att socialdemokratin internationellt vänt sig från arbetarklassen till medelklassen har den förvandlats till vad Serge Halimi, chefredaktör för Le Monde Diplomatique, kallar ”nyliberal vänster”. Vänstern, till exempel Demokraterna i USA, har anpassat sig till finanskapitalismen och i stället för klassfrågan gjort kultur- och livsstilsfrågor till sitt paradnummer – och förlorat arbetarklass till Donald Trump. Det är förödande att inte se dialektiken mellan högerliberalism och högerpopulism, och att de båda tjänar samma ekonomiska intressen.

Det är de sociala ojämlikheter som nyliberalismen skapat som bäddat för extremhögerns framryckning. Det är det lössläppta finanskapitalet som destabiliserat demokratierna över hela västvärlden. Men det ligger samtidigt i det kapitalistiska systemets intresse att högerpopulisterna avleder uppmärksamheten från de ekonomiska orsakerna till de växande klyftorna, att arbetarklassen riktar sin vrede mot den liberala elitens ”frigjordhet” i stället för mot finanskapitalisterna. Och som extra bonus kastrerar högerpopulismen vänstern genom att driva den i armarna på högerliberalismen.

Sverige förtjänar ett genuint val, ett alternativ till de två högervarianter som båda tjänar samma ekonomiska intressen. Kampen mot rasism måste gå hand i hand med strävan efter social jämlikhet. Och den kampen förs inte i ”mitten.”

Halil Karaveli

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se