Stäng
april 27, 2018
Gustav Almestad, bloggare
Bilden är – faktiskt – ett montage.

Det beror – faktiskt – på hur man menar

Nu är det slut med vegetarisk korv, bestämde det franska parlamentet nyligen.

Motiveringen var att livsmedel som för tankarna till kött också måste innehålla kött. Produktnamn som “sojabiff” eller “veganbacon” är nu att betrakta som falsk marknadsföring, enligt den nya lagen som inspirerats av hur EU-domstolen slagit fast att soja- och tofuprodukter inte får marknadsföras som ”mjölk” eller ”smör”. Trots att metaforen är enkel och gångbar, lätt för alla att förstå bortom bokstavlig mening, ska den alltså via lag stämplas som en lögn.

Bäst att inte berätta för fransmännen att vi säger ”fruktkött” i Sverige, om vi inte vill dra på oss EU:s lagstiftare.

Jag tänker på den vegetariska korven när jag ser hur Faktiskt.se, det nya faktagranskningssamarbetet mellan SVT, SR, SvD, DN och KIT, omedelbart växlat in på ett svartvitt spår och i stället för helheter fokuserar på att bedöma enskilda skärvor. I likhet med att kalla köttliknelser för lögn har alltså teknikaliteter fått större relevans än faktiska budskap.

På så vis åkte stämpeln “faktiskt helt fel” fram för att LO menat att Moderaternas inträdesjobb – med lägre löner – leder till sänkta löner. Man har valt en ensam skärva, och glömmer att det också spelar roll i vilket ljus man ska se den. Lustigt nog finns i motiveringen som följer på falskstämpeln ett tydligt exempel på hur svårt det är att få ett ensidigt svar:

“Forskningen visar att det sannolikt skulle kunna innebära en viss risk att lönerna sänks för närliggande lågavlönade jobb men inte att effekten sprider sig uppåt i lönestrukturerna.”

Det beror på hur man menar, ja, precis.

Problemet är att vi förstått frågan om ”fake news” helt fel. Vi har tagit begreppet bokstavligt, och söker nu efter falska nyheter, påhittade uppgifter, rena lögner eller kalla fakta, i stället för att förstå andemeningen. När blir vi vilseledda? Hur blir vi det? Faktagranskning som bara handlar om “debunking” är inte kapabel att stå emot det riktiga hotet från vilseledande propaganda och ryktesspridning.

Propaganda kräver inte ens falska uppgifter, det är mer effektivt med antydningar och symboler. Rätt antydningar kan göra en kombination av helt sanna skärvor till en falsk helhetsbild. Som att två artiklar bland en större mängd från SVT Nyheter efter Fidel Castros respektive Ingvar Kamprads död kan användas för att låta påskina att public service på politiska grunder rapporterar olika om de två avlidna.

Skärmavbild 2018-04-27 kl. 10.56.16

Ingen kan väl heller ha glömt den enorma indignationen över broschyren “Information till dig som är gift med ett barn”, där ett sakligt och helt korrekt innehåll ändå förvreds till att bli effektiv propaganda om ett samhälle som kapitulerar för främmande pedofiler, med hjälp av några selektiva citat och sprängkraften i själva ämnet och ordet “barnäktenskap”. Även många med full koll på sakförhållandet rasade, och bestämde sig för att barnen på broschyromslaget såg glada ut. Ska vi bemöta detta med att plocka fram en algoritm som kan mäta objektivt om en tecknad linje är vinklad uppåt nog att klassas som leende?

Reklamen, som också är en propagandaform, är fenomenal på att använda sig av antydningar och symboler som kommunicerar att vi skulle ha det mycket bättre med rätt produkt i hand. Visst kan man också säga att den ljuger och hittar på, men för att förstå hur reklam manipulerar oss räcker det knappast med att sätta faktagranskare på om det exempelvis verkligen finns någon Prao-verksamhet i Bregottfabriken.

Skärmavbild 2018-04-27 kl. 10.59.22

Vi behöver kunna förstå budskapet, och varför det riktats mot oss, av vem. Det förstår väl alla att en ko på Prao är ett skämt (en lögn?), men det handlar inte om det, utan om att sätta en mysig stämning i vårt huvud som vi ska ha kvar när vi köper mjölk, i stället för att se vad industriell djurhållning innebär.

Vi tappar förmågan att se helheter om vi studerar budskap som om det vore matteformler.

Vi blir dessutom tråkiga, för att språket och hela dess väsen går oss miste. Jag minns en sak som Ebba Witt-Brattström sa för något år sedan, i ett panelsamtal om bibliotek som vi båda medverkade i. Hon menade att människor slutat förstå undertext och börjat ta allt så bokstavligt att det inte längre går att skämta.

Tro mig när jag säger att vi snart kommer få se reportrar för “faktiskt punkt se” inom en snar framtid sitta och faktagranska satir. Åh, förresten, det har tydligen redan hänt.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se