Stäng
juli 7, 2018
Eric Rosén, chefredaktör
Nordiska Motståndsrörelsen på plats i Visby. Foto: Henrik Montgomery/TT

Det är nazisternas år i Almedalen

Valårets Almedalsvecka är snart slut. För den som är intresserad av politiska tal, superintressanta seminarier om vitt skilda ämnen, möten med politiker och intresseorganisationer eller debatter om hundratals olika sakfrågor är det fortfarande en högintressant vecka. ”DJ Battle” och ändlösa jippon till trots.

Men ska man sammanfatta 2018 års Almedalsvecka går det ändå inte att säga något annat än att det var nazisternas år i år.

Det finns alltid en risk med att uppmärksamma nazisterna eller att överdriva deras betydelse. Det rör sig om en rätt liten grupp människor, och när jag skriver att det var deras år blir ingen gladare än nazisterna själva. Men det hindrar inte att det är sant.

Vi lät en liten men mycket farlig terrorsekt sätta stämningen i Visby.

De har attackerat och misshandlat människor, hotat och jagat bland annat judar och HBTQ-personer, manifesterat sin närvaro på seminarier, paneldebatter och vid politiska tal. De har delat ut flygblad vid Almedalen – och fått andra organisationer att avstå. Organisationer som RFSL Ungdom har avstått från att medverka. Inte för att de vill göra en markering. Utan för att det är helt rationellt för deras unga medlemmar att inte utsätta sig för den konkreta risk det innebär. LO Ungs företrädare kunde inte heller genomföra sina aktiviteter – att prata med människor på gatorna i Almedalen – i och med att nazisterna stod på samma platser och omöjliggjorde arbetet med sitt våldskapital. Enskilda politiker som har en hotbild emot sig åkte hem i förtid, för att slippa bli misshandlade eller på andra sätt trakasserade av NMR.

Journalister på plats kunde inte göra sitt jobb. I Almedalen finns en tradition av att stora redaktioner jobbar öppet i mediernas tält, helt nära besökarna. Även den kringskars och en del journalister – till exempel personer som bevakar rasismen och nazismen – kunde inte göra sitt jobb på plats. Alla medier var tvungna att reflektera över vilka nyheter som var möjliga att skriva från Almedalen: Går det att göra en publicering om nazisternas aktiviteter när NMR när som helst kan storma in och attackera den redaktion eller den journalist som står bakom publiceringen? Svaret har i vissa fall blivit nej under den här veckan.

Flera organisationer har ställt in programpunkter, eftersom polisen inte kunnat garantera säkerheten. Mindre aktörer som inte har resurser för att hyra in privata säkerhetslösningar har tvingats vara extra restriktiva.

Polisen har på sätt och vis gjort vad de kunnat, underbemanning till trots. Genom att närvaro av uniformerad och civilklädd polis, säkerhetspolis och en omfattande men relativt osynlig övervakningsapparat har man ökat trygghetskänslan. De enskilda poliser som har varit på plats har i huvudsak gjort ett fantastiskt bra jobb och bemött människor på ett väldigt bra sätt.

Men att lagstiftningen tolkas på ett sådant sätt att en terrorsekt ändå kan sätta ramarna för alla som befinner sig i Almedalen är ett enormt misslyckande. Att polisen upplever eller uppger att de inte kan göra något alls visar att den svenska demokratins självförsvar är för svagt.

Passiviteten mot NMR är så iögonfallande att andra livsfarliga aktörer sannolikt ser Almedalen som en perfekt arena för politisk påverkan för framtiden. Hade vi accepterat detta om det var IS som var på plats för att rekrytera och sprida sin propaganda?

Jag tror inte på ett organisationsförbud, och är orolig över de idéer bland andra Moderaterna fört fram för att komma till rätta med problemet. Den typen av lagstiftning skulle antagligen slå för brett – samtidigt som den inte nödvändigtvis skulle stoppa nazister på plats på gator och torg.

Lösningen måste vara en mer offensiv insats från poliser och myndigheter, på det sätt Jan Scherman beskriver i en text i Aftonbladet: ”börja med att använda de lagar som redan finns!”.

För vi måste alla vara helt på det klara med att det vi ser i Almedalen nu är ett enormt misslyckande. Och vi måste förstå att det vi möter i Almedalen en vecka redan pågår varje dag i städer som Ludvika, där NMR etablerat sig som ständigt närvarande maktfaktor och hot på gator och torg.

Kan vi inte göra mer än såhär så kan vi skita i Almedalsveckan. Det är kanske inte hela världen, även om jag hör till dem som tycker att det är en viktig plats där viktiga samtal förs. Men det finns ingen som helst anledning att vara på Almedalsveckan om nazister dikterar villkoren där.

Alla uppmaningar om att NMR:s närvaro ska mötas enbart av ”ännu mer” engagemang från ideella organisationer och engagerade individer låter förstås bra. Men det är orimligt att förvänta sig att RFSL Ungdom ska åka dit beredda på att slåss, att ge sig in i fysisk konfrontation. Det är orimligt att tänka sig att LO Ung ska åka dit och beväpna sig för att skydda sig själva. Det är också omöjligt att kräva av invånare i de delar av landet där nazisterna är som mest aktiva att de ska konfrontera knivbeväpnade NMR:are på stan. Men det är vad det skulle handla om i praktiken – om inte polisen kan göra mer än i dag.

Det är nazisternas år i år i Almedalen. Låt det bli sista gången.

Sök på Politism.se