Stäng
november 17, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Våga argumentera för stora reformer. Rädslan att förlora får inte bli större än viljan att vinna. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Det är bra att Stefan Löfven tar människors oro på allvar

När politiker eller opinionsbildare talar om att ta ”människors oro på allvar” blir det emellanåt ett argument för att spela med i verklighetsbeskrivningar man vet inte är sanna. Det ska man inte ägna sig åt. Men lika självklart är det att politiker och opinionsbildare också måste ta den oro som finns, vilken den än är, på största allvar. Politik och förtroende handlar inte om enbart rationalitet och matematik, det kommer det aldrig att göra (i så fall skulle vi kunna avskaffa demokratin till förmån för en socialistisk teknokrati, amirite?). Tvärtom: det handlar om många olika intressen som kämpar emot varandra, emellanåt i strid med varandra, där inget parti – hur gärna de än vill beskriva sig så – värderar alla andra intressen lika. Den enda vägens politik, detta marknadsliberala motto, är ett fiktivt argument.

I ljuset av dessa självklarheter är DN:s intervju med Stefan Löfven (S) intressant. Han säger att socialdemokratin har misslyckats med att visa att de uppfattar människors oro och tar den på allvar. Han säger att det finns paralleller mellan Trump-segerns USA och dagens Sverige, då det är ”ett samhälle som glider isär, klyftorna växer och många upplever att politiken har gjort för lite”.

Det här räcker egentligen långt. Det här måste Löfven och socialdemokratin utgå ifrån om de ska vara till nytta för människor inte bara förr utan också i framtiden. Problemformuleringen är spot on: Klyftorna växer och politiken har gjort för lite för att förändra det.

Nu fattas bara nästa steg. De reformer som ger verklig förändring. Sociala reformer, nyanställningar i välfärden, infrastruktursatsningar och en intensifierad klimatomställning av hela Sverige. Till att börja med.

Det finns mycket som redan görs som är bra: Socialförsäkringar och a-kassa är bättre i dag än under alliansåren. Man driver på – även om förslagen skjuts ned av SD och alliansen – för vinstbegränsningar i välfärden och krav på vettiga villkor vid offentliga upphandlingar. Man föreslår bankskatt och tillför mer pengar till kommunerna. Man för en politik för en tydligare ansvarskedja i till exempel byggbranschen och arbetar mot lönedumpning. Man tar strid mot högerns förslag om låglönejobb.

Ibland kanske man ger regeringen för lite beröm för det som faktiskt görs. Men det beror främst på en sak. Frustrationen över att den goda politik som föreslås är så försiktig, det rör sig om så små justeringar, att status quo aldrig rubbas.

För att sammanfatta problemet: Det är en bra politik som trots det fortfarande ger växande klyftor.

Detta måste Stefan Löfven bryta med en gång för alla. Och han måste våga argumentera för stora reformer han vill genomföra, även om han inte kan genomföra dem precis nu. En socialdemokrati som smyger in i rummet och hoppas att konjunkturen ska lösa grundläggande samhällsproblem kommer att förlora alla dagar i veckan. Ett parti som vågar tro på politikens kraft har däremot allt att vinna.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se