Stäng
augusti 6, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Adriana Sapone/AP/TT

Den bisarra europeiska flyktingpolitiken

När EU – till slut – kom överens om att inte bara rycka på axlarna när människor dör på Medelhavet har mycket positivt hänt. Varje dag kommer rapporterna om hur båtar undsatt och räddat livet på hundratals migranter. Amnesty meddelade för en månad sedan att de ser en kraftig minskning av antalet döda på Medelhavet.

Så lätt var det att rädda liv. Tänk att det satt så långt inne. Så fort man bestämde sig för att göra en enkel sak som alla vet är rätt och riktig slapp tusentals individer dö en plågsam död.

För Sveriges del finns viss stolthet att hämta i det arbete besättningen på Poseidon utför. Den som lyssnade på befälhavare Joakim Håkansson i P1 Morgon häromdagen kände tydligt vilket engagemang som finns från besättningen, och vilken kraft det finns i att få göra något som är bra i stället för att passivt se människor lida.

(De enda som inte känner glädje över Sveriges del i detta är sannolikt de som beskriver sig som ”Sverigevänner”. Det är lite paradoxalt.)

Fortfarande dör dock många flyktingar på Medelhavet, i går minst 25 när en båt kapsejsade utanför Libyen på väg mot Europa.

Och fortfarande rasar debatten i de flesta av EU:s 28 länder om hur man ska slippa ta emot flyktingar, hur man ska slippa vara med och ta ansvar för den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Totalt handlar det om 60 miljoner människor som är på flykt. 40 000 människor i Syrien tvingas på flykt varje dag. Ändå präglas till exempel svensk, dansk och brittisk debatt av inställningen att vi ska göra mindre, inte mer. Vi, världens absolut rikaste länder, tvår våra händer och säger att vi inte har någon lust.

Åtgärderna för att hindra människor från att röra sig i Europa fortsätter ta sig allt mer bisarra uttryck.

SVT berättar i dag om hur utvecklingen ser ut i Ungern: Arbetslösa och människor som är beroende av bidrag för sin försörjning kallas in för att bygga stängsel. Taggtråden som ska placeras ovanpå stängslet produceras av interner på ungerska fängelser.

Det fattiga och dömda ska bygga barriären som blockerar gränsen mot Serbien och hindrar andra fattiga och förföljda från att söka ett bättre liv.

”En arbetslös man, som är inkallad för att bygga stängslet, berättar för lokaltidningen Delmagyarorszeg att han får motsvarande ungefär 116 kronor per månad, och två måltider om dagen för sitt arbete. Om han vägrar att jobba riskerar han att förlora sina 494 kronor i månaden.”

Det är en allt mer bisarr och sorglig värld vi lever i.

Sök på Politism.se