Stäng
september 3, 2013
Margret Atladottir, redaktör

De deppigaste raderna under förra veckan

“Jag har läst många kloka artiklar och böcker om arbete och planering. Men jag har fortfarande inte träffat en enda människa som sagt att de hittat en perfekt och harmonisk uppdelning mellan arbete och privatliv.”

Det här kan några av de mer deppiga raderna jag läst den senaste tiden. I Jan Gradvalls krönika från DI Weekend i fredags tar han upp ett av samtidens stora problem: hur man får tiden att räcka till. Hur man bäst lägger livspusslet så att man inte kollapsar av stress. Den enda lösningen verkar vara att inte försöka kämpa emot, utan att bara låta “det” hända. Alltså att inte göra skillnad på fritid och arbete. Att ens ha möjligheten att ta med sig jobbet hem är ju givetvis en viss typ av yrkesgrupp förunnat. Visa mig den undersköterska som smidigt kan “integrera” sitt privatliv med jobbet, till exempel.

Dagens Arenas politiska redaktör Jonna Sima påpekade det borgerliga i Jan Gradvalls resonemang kring att vi som har ett jobb ska känna oss “lyckligt lottade”.

Självklart ska man få tycka om sitt jobb. Men det börjar likna hjärntvätt om vi tror att alla kan ta med sig jobbet hem och vice versa. Och till skillnad från Jan Gradvall har jag träffat flera människor som hittat en perfekt och harmonisk uppdelning mellan arbete och privatliv. Det är nämligen det som är det normala. Eller åtminstone borde vara.

Sök på Politism.se