Stäng
januari 29, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Karl Enn Henricsson/TT

Därför måste vänstern ropa på fler poliser

I måndags publicerade John Arentoft – en före detta polis som blivit säkerhetskonsult – en debattartikel där han argumenterade för att delar av polisens arbetsuppgifter bör privatiseras och skötas av vinstdrivande privata företag.

”Säkerhetsföretagen kan överta ansvaret för utredningar av brott av enkel beskaffenhet, till exempel snatteri, skade­görelse, bedrägerier med mera. En annan arbetsuppgift som är lämplig för bevakningsföretagen att överta är viss utryckningsverksamhet, patrullering och övervakning av offentliga platser.”

Vid en första anblick tycker nog många att det där är bra, ett sätt att frigöra resurser för polisen så att de kan hantera fler riktigt grova brott. Men nej, det är en livsfarlig argumentation eftersom den hotar samhällets säkerhet som helhet. Den visar också tydligt varför även vänstern måste börja ropa på fler poliser.

För att förstå problemet kan man läsa en rapport som egentligen handlar om socialförsäkringar: ”Under höga tak ryms alla” som Kommunal publicerade 2012. Ungefär såhär lyder slutsatserna i den:

Om inte välfärden och socialförsäkringarna är tillräckligt bra för alla kommer de som har råd hitta andra sätt att få vad de behöver. Det leder i sin tur till att de inte längre är lika intresserade av att vara med och betala för det gemensamma. Och då blir det mindre och sämre välfärd till de som har störst behov och minst resurser. Därför ligger det även i kommunalarbetares, låginkomsttagares och hela vänsterns intresse att även de med riktigt höga inkomster får ett försäkringsskydd som täcker nästan hela inkomstbortfallet. För att vi annars får en medelklass och en övre medelklass som gör en ”exit”, som köper själv i stället för att vara med i det gemensamma. Och då slås tilliten till och legitimiteten för den generella lösningen sönder.

Precis samma sak ser vi naturligtvis om vi privatiserar polisverksamhet. Den som har gott om pengar köper pluspaketen och tilläggstjänsterna och får därmed se inbrottet i sommarhuset eller stölden av båtmotorn ordentligt utredd – vilket inte är fallet i dag. Därmed blir det privata systemet ur ett mikroperspektiv bättre för personen med den stulna båtmotorn. Ur ett bredare perspektiv får det dock motsatt effekt: tilltron till det gemensamma – den faktiska poliskåren – minskar och urvattnas. Respekten för systemet, och för polismännen och polisyrket, urholkas. Och hela samhället förlorar.

Jag hör redan invändningen:
– Men vi är ju redan där! Inbrotten utreds inte, polisen har låga löner och kriminella går fria samtidigt som polisen möter stenkastning.

På sätt och vis är det där helt sant. Men det är bara en antydan till det läge vi skulle få om större delar av det polisiära arbetet konkurrensutsattes på en öppen marknad. Och det är därför även vänstern måste börja ropa efter fler poliser. Bara med en välutbildad poliskår med bra löner och goda arbetsvillkor, samt tillräckligt många kollegor för att kunna utreda brott i den utsträckning som krävs, kan vi ha en poliskår som är för alla. Och ju mer den är för alla, ju bättre villkor kåren har – med bland annat mindre övertid och bättre möjlighet till återhämtning – desto färre misstag kommer poliserna att göra.

Något som gynnar samhällets allra mest utsatta grupper mest, eftersom de oftare kommer i kontakt med polisen både som brottsoffer och som brottsmisstänkta.

Sök på Politism.se