Stäng
maj 10, 2015
Politism, redaktion
Hillary Rodham Clinton. Foto: Bebeto Matthews/AP/TT

Tomas Hemstad: Därför är Hillary Clinton impopulär hos den amerikanska vänstern

Det är svårt för det svenska politiska etablissemanget att förhålla sig till amerikansk politik.

Vi har sett tidigare, under Barack Obamas kampanj, hur nästan hela politiska spektrat i Sverige vill identifiera sig med Demokraterna. Och egentligen är de kanske inte helt fel ute; Demokraterna kan väl sägas representera åtminstone allt från rödaste socialdemokrater till ljusblåa moderater, medan republikanerna motsvarar Sverigedemokrater, Kristdemokrater och mörkblåa gammelmoderater.

Tyvärr blir det i svensk media ofta minst lika mycket fokus på symbolik och personkult när det rapportera från USA. Primärvalet mellan Hillary Clinton och Barack Obama, täcktes i mångt och mycket som ett val mellan en svart och en kvinnlig partiledare, och mindre om deras politiska skillnader. När det nu syns troligt att det är Hillary Clinton som kommer att leda Demokraterna till val 2016, har fokus ofta hamnat på just att hon är kvinna. Men i vänsterled i USA är Hillary Clinton ett väldigt impopulärt namn. Där dröms det om Elisabeth Warren och Bernie Sanders, och vissa deklarerar till och med att de kommer att lägga sin röst på Green Party om Hillary vinner nomineringen.

Därför är det lite märkligt när Karin Pettersson i april skriver om Clintons gryende valkampanj. Artikeln präglas av just en sorts personlig entusiasm mot vad Clinton representerar som kvinna i amerikansk politik, och den befogade oron för hennes kandidatur från vänsterhåll, betas av i ett par meningar.

Så vad är det som gör Hillary Clinton så impopulär bland amerikansk vänster? Det finns tre återkommande skäl:

Stödet från Wall Street
Utåt sett har Clinton försökt rida på populär vänsterretorik, och i tal kritiserat förmögenhetsklyftor och det banksystem som orsakade den ekonomiska kris som USA fortfarande hämtar sig från. Samtidigt har hon ett besvärande stöd från representanter för samma system. Det pratas om att Wall Street vill ha Hillary, och Goldman Sachs, en av de direkt ansvariga bankerna, har donerat frikostigt till Clintons stiftelse. Hon har även hållit tal ett par gånger inför Goldman Sachs gästlista, och dessa sägs ha en prislapp på 200 000 dollar.

Stödet från Wall Street är säkert välbehövligt för kampanjfinansieringen men det är också djupt problematiskt för de demokratiska gräsrötterna. Det finns nästan ingen som inte känner någon som förlorade sitt hem de senaste fem åren, och det finns en djup och välbefogad misstro mot de som blev rika på denna misär. Clintons allians med dem kan vara en black om foten under presidentvalet.

Stödet till kriget i Irak
Clinton ses, precis som Karin Pettersson skriver, som hökigare än Obama. Att Clinton 2002 röstade ja till resolutionen om krig med Irak, är inte något som vänstersinnade demokrater är beredda att glömma. Även här handlar det om en händelse som så här många år efteråt har gjort avtryck i det amerikanska samhället. Krigsveteranerna från andra Irak-kriget lever ibland oss – ja, de som lever alltså. Och stödet till Irak-kriget utgör heller inte något undantag, även Israels bombningar av Gaza förra sommaren fick Clintons stöd. Det finns en befogad oro för att Hillary i vita huset kommer att ha en mer offensiv inriktning än hennes föregångare.

I vänsterdemokratiska led är man redan besviken på Obama, för att han inte gjort mer för att avsluta pågående amerikansk inblandning i konflikthärdar. Att Hillary skulle ta en mer aktiv roll i en sådan process ses inte som troligt.

Skapandet av en politisk dynasti
Om Hillary vinner, kommer USA, med undantag för 8 år med Barack Obama, att ha styrts av familjerna Clinton och Bush sedan 1989. Och Jeb Bush väntar runt hörnet. I ett land där det redan är nära nog omöjligt att ens närma sig presidenttiteln utan att vara mångmiljonär, är detta en ännu starkare koncentration av makten. Obama bröt Game of Thrones-utvecklingen som det Amerikanska presidentämbetet stod inför. Det troliga valet av Hillary som demokraternas presidentkandidat är en återgång till denna informella monarki.

Det finns inget som talar för att den vänster som drömmer om Elizabeth Warren, Bernie Sanders eller Green Party kommer att ha något inflytande det här valet. Warren har gång på gång sagt att hon inte vill ställa upp. Sanders ställer upp, men som en av få självdefinierade socialister i det Demokratiska partiet ses hans chanser som mycket små. Och Green Party är lika marginella som någonsin.

I stället talar allt för att det kommer att bli Hillary som leder Demokraterna till val, och även om hon lyckas mobilisera även vänsterinriktade demokrater att rösta på henne den här gången, så är det öppet läge för en kris inom partiet om hon bekräftar gräsrötternas farhågor. Förhoppningsvis får vi se fler och djupare analyser av hennes kandidatur än de som handlar om hennes status som hårikon och kvinna. Det kommande valet är viktigare än så.

Tomas Hemstad.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se