Stäng
maj 11, 2017
Benjamin Ivansson, praktikant
Bert Karlsson utanför ett av sina asylboenden i Västergötland. Foto: Adam Ihse/TT

Därför är bostadsrätter åt flyktingar rimligt

I måndags blev det känt att Lunds kommun tänker köpa upp bostadsrätter i syfte att lösa delar av den akuta bostadsbristen. Främst den som råder bland nyanlända och andra med liknande svårigheter. Till en början handlar det om bostadsrätter för fem miljoner, men i budgeten finns ytterligare 70 miljoner avsatt för ändamålet. Därmed gör Lund som flera andra kommuner gjort, och använder skattemedel för att hjälpa enskilda grupper människor på ett sätt som provocerar väldigt många.

Reaktionerna har kommit snabbt. Både från den träskhöger som reflexmässigt upprörs så fort en flykting får hjälp, men också från liberaler som Carolin DahlmanKristianstadsbladet som ifrågasätter rimligheten i att en viss grupp ska tilldelas gratis bostadsrätter. Många irriterar sig och undrar varför just de får tillgång till dessa bostäder, varför inte alla andra i Sverige får samma möjlighet. Det ser onekligen illa ut. Speciellt i en tid när det sker besparingar och andra nedskärningar inom offentlig sektor.

Det vore samtidigt bra om vi alla var på det klara med vad som skett. Lunds kommun har inte köpt upp och lämnat över bostadsrätter åt flyktingar. De har köpt upp och tillfälligt arrenderat bostäder åt flyktingar. Den skillnaden är viktig. I avtalen finns klausuler som förhindrar de boende från att erhålla besittningsrätt. Att tillfälligt bo i en av kommunen ägd bostadsrätt är inget alternativ till att ordna en egen bostad. Det blir alltså fel att beskriva det som att kommunen köper bostadsrätter åt flyktingar. Mer korrekt är att kommunerna investerat i fastigheter – som flyktingar bor i under en viss tid.

Det är fullt begripligt att bli provocerad av att kommunen investerar i dyra bostadsrätter åt flyktingar, när de i övrigt misslyckas med att få bukt med bostadskrisen. Det är det. Men alternativet är faktiskt ännu värre. Då måste vi fortsätta slussa över hundratals miljoner kronor till samvetsbefriade ”entreprenörer” i utbyte mot att de internerar flyktingfamiljerna till skogs, i fallfärdiga mögelbarracker. Det är vulgärt. Kommunernas investering i bostadsrätterna kan åtminstone hämtas hem igen, till skillnad från pengarna vi förlorat i flyktingindustrins fickor.

Ta bara flyktingföretagaren Leif-Ivan Karlsson som exempel. I ett tv-inslag från förra sommaren visade han upp en motorbåt för 18 miljoner kronor, fördömde alla ”jantar”, skröt över att han delade köksmöblemang med Saddam Hussein och kräktes galla på det välfärdssystem han själv gjorde pengar på. Under tiden låg hundratals syrier och hostade i hans regi. Ofta mer än fem personer per rum. Eller varför inte Bert Karlsson. När tidningen GT gick ut med att hans företag Jokarjo AB beräknades tjäna 80 miljoner kronor per år kommenterade han glatt: ”Jag tycker det är jävligt lite”.

75 miljoner kronor är ingenting jämfört med de pengar dessa aktörer gör. Vilken annan lösning som helst är bättre än den vi överlåter åt dem. Lund och alla de andra kommunerna måste därför bli mycket, mycket tydligare i sin information så att folk förstår vad det handlar om.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler