Stäng
februari 1, 2016
Politism, redaktion
Nu drar det igång. Foto: Mic Smith/AP/TT

Clinton duger som andrahandsval

I kväll gäller det. Då inleds primärvalssäsongen inför presidentvalet i  USA i höst. Som vanligt är delstaten Iowa först ut. På den demokratiska sidan står slaget i realiteten mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders.

Enligt opinionsmätningarna är det jämnt mellan de båda. Men vad skiljer dem åt politiskt? Vem är mest progressiv? Vem kan ingjuta mest hopp om framtiden?

Kort sagt: Vem av dem bör vinna i kväll?

Bernie Sanders förstås!

Egentligen är det självklart. Han har gått före i kampen för jämlikhet i snart 50 år.

År 1962 greps Sanders när han uppmärksammade polisens brutalitet gentemot svarta medborgarrättskämpar. På 1970-talet krävde han att alla diskriminerande lagar gentemot homosexuella skulle avskaffas. På 1990-talet röstade han mot de avregleringar som bidrog till kraschen och finanskrisen 2008. I början av 2000-talet röstade han, till skillnad från Hillary Clinton, nej till Irakkriget.

Men Sanders har inte bara varit en proteströst. Han har kunnat visa resultat.

Som senator spelade han en viktig roll i att få även högerdemokraterna att stödja Barack Obamas sjukvårdsreform. Utan dem hade ”Obamacare” inte blivit verklighet.

Sanders har också framgångsrikt gjort upp med Republikanerna. Till exempel förhandlade han nyligen fram ett stort stödpaket för USA:s krigsveteraner. Förslaget antogs med överväldigande majoritet.

Nu driver Sanders på för att höja den federala minimilönen från 7,25 till 15 dollar i timmen. Han förespråkar en välfärd av socialdemokratisk modell med avgiftsfri högre utbildning, offentlig sjukförsäkring och föräldraförsäkring.

Han är också ledande i arbetet för att demokratisera amerikansk politik. Via enorma kampanjbidrag utövar storföretagen ett omfattande inflytande över debatten. Att både Bush- och Clintonfamiljerna ännu en gång är representerade i ett presidentval är knappast en slump. De har ett känt namn och nära band till bolagsjättarna.

Hillary Clinton har tidigare suttit i affärskedjan Wal-Marts styrelse. Då sa hon inte ett knyst om bolagets antifackliga hållning, bäst sammanfattad av en av Clintons styrelsekollegor som liknade facket vid ”blodsugande parasiter”.

Men det var då och nu är nu. Clinton har förändrats politiskt. Beror det på äkta övertygelse? Eller på att hon följer med strömmen? Ingen vet säkert, och det sätter fingret på varför så många väljare tvekar inför Clinton.

Oavsett orsak är Clinton och Sanders numera överens på flera punkter. Men det finns förstås skiljelinjer. Clinton vill inte reglera finansbranschen lika hårt. Hon är skeptisk till den skandinaviska välfärdsmodellen – trots att de flesta amerikaner antagligen skulle tjäna på att betala något högre skatt i stället för dyra privata försäkringar.

Annorlunda uttryckt: Sanders är demokratisk socialist. Clinton är socialliberal. För den som är vänster finns få politiska skäl att välja Clinton framför Sanders.

Men kan det finnas strategiska skäl? Är inte Clinton ett starkare kort mot Republikanerna? Att Sanders är socialist får fortfarande anses som ett hinder i ett land som USA.

Å andra sidan är Clinton så mycket politiskt etablissemang som någon bara kan bli. Och det i en tid när väljarna tycks dödströtta på ”business as usual”. Trots socialiststämpeln är Sanders faktiskt den enda presidentkandidat, demokrat som republikan, som fler amerikaner gillar än ogillar.

Vem av Sanders och Clinton som faktiskt har störst chans att besegra Republikanerna kommer vi aldrig att få veta. Bara en kan bli Demokraternas presidentkandidat.

Oberoende av hur det går i Iowa lär det bli Hillary Clinton. Hon leder stort i många delstater i södern. På ett sätt det är det en besvikelse. Fast med tanke på hur långt till vänster hon har drivits av Demokraternas progressiva falang känns det ändå helt okej.

Sanders förblir en solklar favorit.

Men Clinton är ett bra andrahandsval.

Daniel Johansson.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se