Stäng
mars 20, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Bara för insiders. Foto: Lars Pehrson/TT

Bostadsrätten är bara för insiders

I veckan kom besked om att riksdagen inför amorteringskrav på bolån, ett krav som kommer göra det ännu svårare för unga, eller människor som inte har höga löner, att ta sig in på bostadsmarknaden.

Någon dramatisk förändring på marknaden lär det heller inte bli, de flesta banker har redan infört egna amorteringskrav, och priserna ökar ändå.

I veckan varnade också kreditvärderingsföretaget Moodys för en svensk bostadsbubbla, eftersom inte ens extremt låga räntor kombinerat med massiv BNP-tillväxt fått upp inflationen, samtidigt som bopriserna skenar (mitt i centrala Stockholm mattas de något, men i ytterstaden och i andra delar av Sverige rusar priserna).

Så, många har larmat länge, och det börjar verkligen bli ”vargen kommer” över alla domedagsvarningar. Emot kaos på bostadsmarknaden talar också den oerhörda bostadsbristen, efterfrågan är akut.

Jag vill ändå påstå att vi nu närmar oss ett nytt läge på bostadsmarknaden, där något måste hända, vända, omvandlas eller rasa.

Jag ska använda mig själv som exempel för att beskriva vad jag menar är en bostadsmarknad som är på väg att bli ett helt slutet system för de som verkligen är rika och/eller de som redan gjort ”bostadskarriär” genom en serie affärer med vinst i samtliga.

Jag bor i dag som sambo i en hyresrätt, en tvårummare i en söderförort i Stockholm. Jag är 35 år gammal, har tillsvidareanställning och en hög lön jämfört med medianlönen i Sverige. Jag ”borde” vara den ultimata bostadsrättskunden? (Enligt lagen om pk-media-eliten borde jag egentligen redan ha tjänat ett par sköna miljoner på diverse flyttar fram och tillbaka mellan Hornstull och SoFo.)

Men eftersom jag inte har kapital blir bostadsmarknaden allt mer stängd för mig för varje dag som går.

Låt säga att jag på bostadsrättssajterna bestämmer mig för att jag vill köpa en trea en bit utanför Stockholm, i Haninge kommun. Där är priset strax under genomsnittet för en bostadsrätt i Sverige (2,3 miljoner) och då måste jag ha åtminstone 300 000 kronor i kontantinsats (om den går för priset i annonsen, i verkligheten blir det alltid klart högre). Samma läge får jag om jag vill bo i Vällingby eller Östra Skogås, för att nämna ett par exempel.

Det är pengar jag helt enkelt inte har, trots att jag som sagt har väldigt goda förutsättningar och åtminstone skulle klara månadskostnaderna på cirka 11 000 kronor i månaden (en kostnad som förstås skulle stiga rejält om räntorna blir mer normala).

Är du i stället 18, 22 eller 27 år gammal, och har levt och bott på en andrahandsmarknad där det inte längre finns några lagliga gränser för vilka hyror som får plockas ut, där du med all sannolikhet har lägre lön, där du oftast inte har fast anställning och där du kanske inte heller är sambo.

Då sitter du faktiskt tyvärr totalt i skiten (om du inte har rika föräldrar).

Men inte bara unga drabbas. Skribenten Isobel Hadley-Kamptz har tidigare visat hur omöjligt det är för genomsnittssvensken att få lån till en normal lägenhet. Skillnaden mellan vad man får låna och vad det kostar att köpa är så stor att den som vill bo redan måste ha ett eget kapital.

Det läge vi har nu, med så höga priser att bara den som är en insider på marknaden kan köpa lägenhet, är ett bevis på att bostadsmarknaden inte bara är problematisk och oroväckande, utan att den på allvar insjuknat.

Tröskeln in till ett boende har blivit till en hög mur. På något sätt kommer den att rivas.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler